skatansurtant

att ta ett farväl av denna blogg.

Nu är det time att avsluta denna blogg och skapa en ny.
Det är nu mitt nya liv börjar och det gamla är det dax att göra ett avslut på.
Det är med en liten tår i ögat som jag lämnar den gamla bloggen.
Men jag känner att det den tillhör mitt gamla liv.

Ska jag ge denna början en rättvis början så är det dax att vända blad i mitt liv.
Jag ser med öppna ögon och det är både skrämmande och otroligt spännande att kasta sig ut i det nya.

Men helt klart så skriver jag den nya adressen till den nya bloggen.

http://tvaarmindreanfem.blogg.se/

vad fan jag tänker med?

Och hur jag tänker alls!
Jag säger upp mig från en tjänst för att påbörja precis en annan tjänst...nu väntar ytterligare en tjänst..
Den tjänsten är dock en fast anställning vilket jag inte har i dag.
Men frågan är vad jag tänker med alls.
Huvudet verkar det då rakt inte vara...(suck)

Allt flyter på annars...mycket på det nya jobbet med alla dessa intryck.
Men fattar inte vart tiden har tatt vägen?
Har snart jobbat den första veckan...och hör att häpna jag trivs även här.
Enda nackdelen blir nog detta med pendlandet...
Men det ska jag nog klara av de också.
Just nu känner jag att jag behöver mängder av kaffe...ge mig ..ge mig..

regnar och regnar.

När regnet endast bara öser ner vad hittar man på då?
Jo man tar en power walk på morrn och fördriver tiden på så vis.
Ska inte klaga för att jag hade ett mycket trevligt sällskap (tack).

Detta uppskattade jag mycket.

Idag så står det på schemat träning med instruktör.
Kan bli spännande och se vad som erbjuds då jag inte tränat sedan April.
Och jag kan lova att det märks på alla de sätt och vis som går att hitta.
Men denna gång så ska jag göra helt annorlunda med träningen.
Satsa på styrka två gånger i veckan och resten kondition.
Sista jag träna så la jag fokus mer på styrka..förvisso bra med muskler..
Men konditionen behövs den också (allt för möe egentligen)

I dag är en sådan där dag då det inte känns så himla bra.
Längtar tillbaka till havet (ta mig dit snälla någon)
Så att jag får kasta mina stenar åter igen och kasta bort det dåliga ur mitt liv.

tassandes och smygandes hör jag någonstans i bakgrunden där jag ligger i sängen.

Men det är inget negativt..försöker endast utröna om det är i drömmen eller i verkligheten jag hör detta tassande av fötter.
För att den som tassar kan inte vara en verklighet.
Kisar med ena ögat lite lätt och det jag ser är som en dröm
Måste blunda igen och försöka komma ur denna sömnkoma som jag befinner mig i.

Jag vaknar till ordentligt med att jag får en puss på pannan.
Och det jag ser är verkligen en fröjd för båda öga och själ.
Borde inte känslan som kommer i kroppen gett sig efter så pass många år?
I stället så blir den bara djupare och bredare.

Den bästa kommentaren är nog alla fall på morgonen...där jag försöker vakna till.
"Det finns kaffe i termosen åt dig älskling"
Det är för min del kärlek på högsta nivå.

verkligen ett hål i himlen....

Vakna i morse tidigt som skamen...(som vanligt förövrigt)
Sover inte bra i lägenheten och anar att detta kan bero på att det är värsta motortrafiken direkt utanför mitt sovrumsfönster..
Funderar starkt på att sätta upp en skylt där det ska stå med stora och feta bokstäver

"ALL TRAFIK UNDANBEDES PGA SOVANDES HYRESGÄSTER"

Jag menar det kan ju inte bara vara jag som har svårt att sova pga över allt detta oväsen?
Visst sägs det att morgonstund har guld i mun...
Det stämmer säkert också...men ta mig katten inte klockan 4 varje morgon.
Det är en jäkla motorcykel som hela tiden ska gasa på som satan på denna raksträcka som är utanför mitt sovrumsfönster.

Tittar ut och regnet det fullkomligt öser ner från en himmel som är så där tung och grå.
Det behövs med all rätt efter den torka som rådit över detta avlånga land.
Men med det säger jag inte att det är så himla roligt.
Vill ha sol och varmt...eller förlåt..varmt är det redan men solen kan gått få lysa lite till.

Tänkte i dag visa mig från min storsinta sida och bjuda min tilltänkta på fika.
Så glad i hågen tog vi bilen ner...eller rättare sagt han körde och jag satt bredvid och led.
Hatar att åka bil oavsett längd eller fart för den delen.
Väljer hellre att gå.
Men när regnet står som spikar i baken så inser även jag min begränsning och åker mer än gärna bilen.
Ja ja!
Vi tog en fika.
Jag har vart bort lattén och har i stället börjat dricka cappuccino..då jag insett att lattén är på tok förstor.
Sitter där och verkligen ser fram e mot min cappuccino.
In kommer baristan med den största cappuccinon jag sett.
Det är ingen sådan utan en jäkla latté jag fått i stället...(ledsen i ögat blir man)

och egentligen ingenting.

Så ser livet ut just nu.
Det är möe som händer men egentligen ingenting.
Skönt men risken är att det kommer snart till en sådan där underbar känsla av en ren och skär rastlöshet.
Träningen är i gång (kunde vart bättre) men jag hoppas att det kommer.
Kortet är ju fixat så att det vore ju skamligt om den inte kom i gång.
Dock så ska jag väl inte klaga då det i stort sett är dagliga promenader numer...men det kunde vart bättre.

Lönen som jag har haft ont i magen över är nu fixad och klar!
Dock så kommer den in en dag försent...men jag ska inte klaga!

Funderar på att införskaffa en ny säng till lilla mig.
Den jag har är ärvd och den är så slut så att det inte finns.
Kanske nattsömnen också skulle bli lite bättre om det kom in en ny säng till lilla mig.

än störst just nu!

Borde man inte kunna se om pengar är på väg in redan idag?
Lönen ska vara utbetald i morgon och det är inte registrerat på kontot alls..(men då).
Behöver dessa pengar just nu..mer än någonsin!
Ont i magen och bara så där äckel nervös på att pengarna inte ska komma in..

Tog alla fall en springtur nu på morrn för att samla tankarna.
Upptäckte åter igen hur skönt det var att springa.
Låta kroppen arbeta och se hur mycket den orkar innan man bara säckar i hop av ren trötthet.
Styrketräna en gång i veckan och resten kondition.
Önskan bara hade vart att det fanns bättre väg att springa på.
Inte det optimala att springa på asfalt för leder och knän.

Den vägen hade vart det optimala....grus och vacker natur.
Vackert!

VÄRST!

Detta med att sitta och vänta in en lön som man är fruktansvärt osäker på vad det blir..det är mindre roligt!
Ont i magen och tankarna går hela tiden åt det pesimisstiska hållet tyvärr.
Farhågor som byggs upp och jag sitter och räknar och vänder på de kronor som finns för att tösen och jag ska kunna överleva även denna månad.

Visst vet jag att hjälp finns att få om jag bara ber om den hjälpen.
Men det är så svårt och framförallt jäkligt jobbigt!

Veckan som har vart har varit överförväntan!
Lugn skön och bara så där semesteraktig som det ska vara när man har semester!
Dock så har jag saknat tösen/barnen.
Det är en oerhörd rastlöshet som kickar in när hon inte är hemma.

Har hunnit vart i stockholm för att lämna in min telefon.
Skaffat upp ett träningskort..(inga dåliga undanflykter längre)
Har hunnit med en fika på Tidöslott...otroligt vackra miljöer även där.

hitta när man rensar ut bland bilder och musik.

Tog tag i mobilen i dag (som ska in förövrigt på lagning)
Och konstaterar att man kan hitta möe roligt som man glömt bort att man har..:S
En del bra saker en del mindre bra saker.
Men lika roligt är det att rensa...det kan bli så knasigt och minnen ploppar upp likt flugsvampar (ilskna röda läskiga saker)
Hitta bild på tösen när jag skulle lämna henne hos pappan i vintras..då det var fullkomlig kaos och vi inte fick knappt plats på tåget.


Det kanske är detta man kallar första klass?
Hon sitter där man ska ställa sina väskor. (Knas fia)
Även mot alla odds så lyckades hon med konststycket att somna där också..:D

HA!

En sak lärde jag mig i går alla fall!
Och det är att inte underskatta barns kompetens (åter igen)
När det gäller dagens teknik så är vi gamlingar allt för gamla...
Här har jag trott att det är otroligt svårt att hitta vart jag skriver någonstans.

Så går min pojkväns (löjligt det låter) dotter och gör ett par knapptryckningar över datan och vips så har hon hittat min blogg.
Gissa om jag blev förvånad och chockad...jag inser ju snabbt att jag är urgammal och totalt inkompentent på dessa bitar.
Samma gäller den biten med att pojkvännen skulle fixa den andra datan till min tös.
Full kontroll tror jag att jag har när jag ger mitt lösen för att komma åt dessa bitar.
Jo pytt...hur dum får man egentligen bli?
Borde väl veta detta i det stora hela.
Så det kanske är dax att kliva ur min rosaskimmrande såpbubbla och se världen för vad den verkligen är.

Söndag och jobb ångesten börjar sakta smyga sig på!

Men helgen har bjudit på både det ena och det andra.
Vet inte fall det är direkt till det positiva direkt.
När alkoholen kommer in så går vettet ur kan man väl säga.

Midsommaren spenderades i hop med gamla bekanta.
Väldigt gamla bekanta om jag säger så.
Men trevligt hade jag alla fall.
Många goa skratt blev det under kvällens gång.

Tyvärr så är det så att när alkoholen kommer in så går all vett ur.
Så att jag gjorde väl bort mig åter igen
Dock inte i mina vänners närhet utan det blev när vi skulle hem framåt kvällskvisten.
Undrar vad jag tänkte på egentligen?
Är det så att jag är så van med att få ett nej att frågan kommer?
Eller är det rent psykologiskt att jag frågar så att jag kan sen säga att det var därför det tog slut eller nåt?
Jag vet ärligt inte.
Men jag grämer mig något fruktansvärt.
Detta måste bli ändring på.

Jobbet är det fortfarande så där på.
Önskar att det kunde komma en vändning snart.
Men det vet jag att det kommer att gö.
Bara att bida sin tid och hoppas på det bästa.
Allt som sker har en mening och förhoppningsvis lär man sig något ur detta.

Det är fortfarande kaos i livet.

Det borde just nu lysa en sådan dära stor röd stoppsignal (som bilarna har)
Det går lixom på "overload".
Jag hoppas på att det kommer en vändning snart.

För att när det är så här så blir jag så himla elak.
Alltså det är groda (läs padda) som hoppar och hoppar ur min mun.
Ju mer jag tänker ju mera elakheter kommer det ur min mun.
Och när dessa elakheter har kommit ut ur min mun så kommer det dåliga samvetet.

Ser att klockan tickar i väg.

Det är snart dax att kvista i väg till jobbet.
Det är också en del som jag måste ta tag i.
Jag trivs som katten..men att i stort sett ha ont i magen dagligen för att inte veta om det blir som jag tänkt.
Det är inte bra kan meddelas.

Satt nämligen och käka lunch i går med prinsessan.
Bäst som jag sitter där och käkar så tappar jag min smörgås i tallriken och det blir ett sådant där konstigt surr i skallen.
Sedan svartnar det för ögonen och jag håller på att tuppa av.
Prinsessan blev skit rädd...(stackars barn).
Det har att göra med all förbannad stress kring ekonomin som gör att jag går upp till 300.
Svårt att varva ner.
Jag hoppas att det löser sig.
För att så här kan jag inte ha det.
Det går inte..kommer att få magsår på köpet.
Magkatarren har jag redan..men det är ju så att jag inte längtar efter ett blödande magsår direkt.

I dag så kör vi ett helg inlägg

Börjar med Fredag....
Den var jag i Flen på då det skulle planeras en del inför pappas kalas.
Gubben börjar bli till åren och blir/blev 60 i Söndags för att vara mera exakt.
Sedan var det hem och tvätta..(mindre roligt)
Över med prinsessan till pappan.
Sedan i väg för att dricka lite vin...(mums)..ett glas sen däcka jag i sängen.(party prinsessa)

Lördag...den firade vi pappa på.
Regn kallt och mängder av snålblåst..:(
Men trevligt hade vi det alla fall.
Det bjöds på lite sallad och gravad lax..(urk)
Hämtade upp prinsessan också som skulle få den möjligheten att vara med under denna tillställning.
Så i väg och träffa hela tjocka släkten.
Fick väl en del förfrågningar om vem det var jag hade plockat med mig.
Men h*n hade tal förbud så att det var upp till mig att svara...
Vilket jag inte gjorde...(moohahhha)
Men det lyckades de lista ut alla fall..(fan)

Söndag då?
Den spenderades med att titta på flygplan i Linköping.
Mycket trevligt och givande.
Överförväntan måste jag säga.
Fortfarande stum över att alla dessa kolosser har ens en sportmössa att lyfta
Det är inga småsaker som egentligen går i luften.
Utan dessa "småsaker" väger ju för f*n flera ton.
Oftattbart!
Nej mäktigt var det..
Så att får jag förfrågan igen så kommer jag helt klart att haka på.
Mycket trevligt var det.
TACK FÖR ATT JAG FICK DEN MÖJLIGHETEN ATT FÅ VARA MED!

Fasiken!

Jag hade lovat mig själv att jag inte skulle vara argoch bitter när denna separation väl var över.
Men nu jäklar börjar jag smått tvivla på att det verkligen kommer att bli så.
Letar genom min lådor för att jag är bara tvungen att ha min sladd till skrivaren.
Men den är borta...och jag är helt säker på att jag plocka med den när jag packade ner mina datorer.
Men likt förbaskat/ förbannat så är den borta.

Detta resulterar i att jag är tvungen att köpa ny..(fan)
Det var ju inte det som var tanken bakom detta.
Likaså så är det fler saker som är helt "plötsligt" borta och urtagna ur kartongerna.
Denna gång är det inte jag som är skyldig till att vara förvirrad..för att jag vet att jag stoppa ner dessa saker.
Misstänker att det är min "rara" sambo som plockat ur dessa..:(
Men visst fine...jag tänker inte sänka mig till den nivån som han just nu befinner sig på.
Jag är stark och fixar detta.

Mår han bättre av behålla dessa saker så kan han göra det.
Jag kan alltid handla nya....
Men arg är jag på honom och bitter för tillfället.
Dock finns det bättre saker att lägga ner den energin på.

Så där ja!

Nu sitter jag i nya lägenheten och är i detta from med nu en ensamstående mamma.
Det känns lite galet lite apsurpt.
Kan nog egentligen inte sätta ord på vad jag känner tycker och tänker just nu.
Det känns så himla konstigt allting ändå.

Från att ha levt tillsammans med någon så pass länge till att leva ensam.
Det är en jäkla omställning.
Men samtidigt jäkligt underbart att inte behöva trippa på tå.
Det är ett hallelulja moment om något.

I morgon är det dax för skolavslutning på prinsessan.
Dax att göra ett gästbesök i Stockholm.
Ganska okej det med om jag ska vara ärlig.
Nackdelen är att det bara rullar i väg en jäkla massa pengar.
Pengar som jag just nu behöver.

Tidig morgon åter igen.
Även denna gång är det jobb som väntar.
Stackars min lilla prinsessa.

Nåja vad är en bal på slottet?
När vi valde att separerar så bestämde jag mig för att inte bli bitter..aldrig någonsin.
Bitterhet leder endast till att man tycker synd om sig själv och det blir ett självdestruktivt beteende.
Så som sagt.
Jag lovade mig själv att inte falla i det träsk som jag tidigare vandrat i.

Men det är svårt när jag inser att detta tär även på honom.
Men det spelar ingen roll.
Man kan inte bete sig hur som helst bara för att man är sårad..självkänslan fått sig en törn.
Nej vi har fixat det så här långt...kom igen..då fixar vi två jäkla dagar..
Men detta har resulterat i att jag åker i morgon efter att prinsessan slutar skolan.
Orkar inte vara kvar hemma.
Flyttlasset går på Lördag.

Tidig morgon åter igen!

Åter igen så är det tidig morgon och jag sitter vid mitt köksbord och tänker.
Tänker på det mesta..allt mellan himmel och jord.
Tänker på hur min "sambo" beter sig.
Hur arg han är hela tiden, är det så undra på att jag valde att ta upp denna diskussion med honom?
Sen att det är ett gemensamt beslut...det må så vara.
Men trots att det är ett gemensamt beslut så är det alltid någon som vill mer.

Och i detta fallet så var det jag som ville mer.
Trött på att leva där jag måste i stort sett trippa på tå hela tiden.
Trött på att hela tiden vända på saker och ting.
Och nej jag har ALDRIG blivit misshandlad av honom inte en chans.
Men i bland så är det så bara.

I dag ÄNTLIGEN får jag hämta ut min nyckel.
Den ska jag springa i väg och hämta vid 15.00 i dag.
Gissa om jag längtar.
Jobb i dag och i morgon...sedan sista packningen på Fredag..sedan går flyttlasset..(ÄNTLIGEN)