packa

Funderar...

Funderar på hur mycket skit man kan ha?
Tycker att jag packar och packar..men det dyker hela tiden upp mer som bara måste med.
Hur kan det komma sig?
Saker som jag inte ens saknat alls.
Men varför måste det just nu?

Är det inte vid en flytt som det ska rensas saker och det ska öppnas ett nytt kapitel i ens liv?
Är det inte då dax att kasta det som ska kastas?
Men nej det måste med.
Är det inte ett litet själv destruktivt beteende kan man fråga sig?
Att alla minnen måste med i en låda?
För att risken är ju stor att jag kommer att kasta detta alla fall när jag väl har flyttat?
Lite lustigt är det alla fall.

Är det lättare?

Morgon och klockan är strax efter fem på morgonen.

Känns ganska så galet att vara uppe så här dax egentligen.
Men jag ska åka och jobba..så att för att hinna i tid behövs det.

I går så satt jag och tänkte efter mitt linlägg på kvällen.
Är det så att det är lättare om det finns en orsak till hur det kommer sig att människor går i sär.
Behövs det verkligen en orsak?
Är det så att att det endast finns EN orsak?
Tänk om det finns egentligen flera orsaker men att man söker endast efter en.

Kan det inte vara så i bland att det inte alltid finns en orsak?
Jag tror att i bland händer saker..utan att man egentligen vet vad det beror på.
Jag tror att ödet har ett finger med i spelet allt som oftast.
Jag tror även att allt det som händer..händer just av olika anledningar.
Allt det som händer har en mening (både på gott och ont)


här gick det undan

Vänta lite nu!

Snälla kan någon trycka på den dära paus knappen nu?!
För att nu gick det undan i svängen här....
Fattar inte vart tiden tog vägen.

Nu på Torsdag är det sista seminariumet för alltid...sen är det bara tack och hej.
Sen nästa vecka så är det flytt som gäller.
Jäklar vad det gick undan.
Fattar det inte ens själv nu..:-(

Men jag antar att det bara är att acceptera faktum.
Det är så här det kommer att vara i fortsättningen.
Jag och prinsessan.
Men vad har jag att gnälla över?
Detta är något jag själv har valt.

Galet är det.
Men ingen är nöjdare än jag.
Nu ska jag börja sakta men säkert röra mig mot sängen.
Jobb i morgon som väntar..så att det innebär upp vid 5 i morgon bittit..:-)


Jäklar vilken

Tack gode gud för att det är Söndag i dag!

Har en dag på mig att kvikna till och vara trevlig i morgon.
Fy fan vad jag har mått dåligt under dagen.

Det var så här att kompisen tyckte att jag skulle komma över till henne och dricka lite (LITE) rósevin.
Önskar ju att det hade stannat vid just LITE rósevin.
Fy fasiken vad det hinkades i går.
Men kul hade jag.

Det är dessa som gånger som kvällen blir bara så där helt perfekt.
Tanken var ju att vi endast skulle sitta hemma och dricka.
Men kompisen ville något helt annat.
Den fuligen hade ju planerat att vi skulle ut också.
Så att ute blev det också en hel del att dricka..(urk)
Fattar inte ens att jag stod upp när jag skulle åka hem.
Men hem kom jag med bussen...(har väl aldrig längta hem så mycket som i går)

Nej kvällen som var i går den vara bara perfekt.
Tack för den gumman!

dessa gånger

Lördag uppe långt innan alla.

Men jag kan inte beskriva denna känsla och detta lugn som ifinner sig i kroppen.
Att få sitta ensam med min kopp kaffe utan denna inre stress som blir.
För att det är precis vad jag har en inre stress.
Det är inte roligt alls.

Jag hoppas att den inre stressen lugnar sig lite nu när jag väl flyttar.
Kompisen påpeka här om dagen när jag var där.
Jäklar vad nervös du blir när pratar med ex sambon.
Och ja hon har rätt.
Jag blir nervös och jag vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på för att det ska bli så bra som möjligt.
Men jag ska nog stå ut...det är en helg kvar.
En helg som vi behöver umgås och vara trevliga mot varandra på.
Nästa helg jobbar jag.
Helgen efter..ja då är det flytt.

Så att en helg kan vi nog stå ut med varandra och vara trevliga.

misstänkt likt en

Fredag..mm härliga Fredag med massor av sol!

Här gäller det att passa på när solen lyser....med att sitta vid datan.
Nej då...jag har fått min del av mängder av C-vitamin i dag.
Satt och vänta in kompisen borta vid universitet i dag.
Satt en bra stund ute och bara njöt.

I dag har jag alla fall lyckats md att packa en kartong med "skräp" för att det är trots allt misstänkt likt skräp det jag kastar ner.
Men men det är prinsessans saker och jag antar att hon vill ha med det.
Så att det är väl mammans plikt att stoppa ner det i kartonger.
Vilket påminner mig om att jag måste ha mer kartonger.
Fan detta kommer att gå till världshistoriens dyraste flytt någonsin.
Vart kommer allt skräp i från?
Kliar mig i huvudet och kommer inte på vart.

Ändå så har jag valt bort mängder med saker som inte ska med...
Fattar det inte.
Det är med sorg i hjärtat som jag har tagit detta beslut.
Visar en fasad utåt,men det är ingen som ser smärtan inombords.
När jag tittar på min fd sambo och inser att detta beslut även påverkat honom.
Hade jag vetat vilken smärta detta skulle åstakomma hade jag nog tänkt efter både en och två gånger innan.


Vansinne

Torsdag morgon.

Sitter åter igen i min ensamhet och tänker.
Dessa mornar är verkligen guldvärda, jag älskar dessa mornar.
Vet att jag snart måste väcka prinsessan för att hon ska till skolan.
Men en liten stund till kan hon få möjligheten att sova.
Så att jag får möjligheten att sitta här ensam en stund.

Mina tankar går just nu till att är det okej att vara stolt över sig själv?
Många säger att jag har vart duktig, att jag har fixat detta med skolan.
Men jag ser det inte så.
Jag kan inte se att jag ska vara stolt över mig själv.
Även fast jag vet att detta har jag gjort själv, det är ingen annan som presterat detta.
Det är jag som våndats över alla dessa tentor, det är jag som har haft ångest över c-uppsatsen.

Det är med sorg i hjärtat som jag inser att i dag är det endast 1 vecka kvar i skolan.
Sen är det klart.
Förvisso ska tentan (den sista) vara inne den 2 Juni.
Men jag har satt press på mig själv och att den ska vara klar den 31 Maj i stället.
Jag ska kunna ha den möjligheten att packa den sista veckan.
Det är också vansinne, om drygt 2 veckor så flyttar vi.
Räkna själva.
Från Februari tills nu har jag levt i hop med sambon även om det vart slut.
Jag undrar fall det är någon som kan förstå den påfrestning som det trots allt har vart?!
Det är alltså 5 månader..(räknar trots allt med Februari)
Men nu är det verkligen slut och ett nytt kapitel i mitt liv tar sin början.

3 gånger men 1 vecka

Det här är galet...och jag menar fullkomligt galet!
Det är 3 ggr kvar i skolan men 1 hela vecka...sen är jag klar.

Detta innebär nu att det endast är 3 veckor kvar tills jag och prinsessan flyttar.
Shit pomfritt....vart tog tiden vägen?
I Februari trodde jag detta inte var möjligt alls...utan att vi skulle få sitta här tills jag ruttna bort.
Men nu kan jag se ljuset i tunnlen.

Så att i dag är det lite plugg som gäller...tänkte skriva lite på tentan (den sista)
Fast där vet jag redan vad jag ska skriva..så att det är lugnt.
Ska bara få in alla dessa teorier igen..denna gång är det samhällsteorier och kulturteorier.
Hmm kan bli svårt...

lite patestiskt kanske

Måndag morgon!

Det är något speciellt trots allt med Måndagar.
Måndagar har sin charm, det innebär ett löfte om att bra saker kommer att hända under veckan.
Man kan glömma veckan som varit och man får chansen att starta en ny vecka men nya bra saker.

Helgen som har vart, den har vart kanon!
Dock så har det rullat allt för mycket pengar.
Men jag får se det som en invenstering till den nya lägenheten.
Detta betyder att det är okej att pengarna har rullat offantligt fort.
Enda nackdelen med denna helg blir nog att jag lyckdes dricka allt för mycket vin.
Risken är när man dricker för vin är att man blir patetisk.
Jag gråter aldrig utan kör den dära varianten med att man är stark och det är inte okej att bryta i hop.
Men jag lyckades med att bryta i hop och grina.
Just nu är det enda jag vill att denna helg/kväll ska raderas ur tiden.

Nu är det endast två veckor kvar i skolan.
Denna vecka och nästa vecka..sen är jag klar!
Fattar inte vart tiden har tatt vägen.

fick åter igen

Fick åter igen höra i dag att jag är så himla stark!
Inte precis vad jag vill höra kanske?
Jag är inte stark....för min del handlar det endast just nu om att överleva.
Att ta sig genom detta på bästa sätt så att ingen blir lidande.

Eller va då lidande?
Det är det väl alla fall några som har blivit och kommer att bli under dessa veckor som är kvar under denna resa.
Från att vara sambo i 5 år och tillsammans i ca 6 år.
Det finns barn med i bilden och det finns så otroligt mycket känslor kvar trots allt.

Men jag är inte beredd på den förnedring som jag redan genomgått tillsammans med sambon/kombon.
Jag öppnade munnen till honom och sa de tre magiska orden och det jag fick tillbaka såra så inne helvete.
Att jag inte är beredd på att utsätta mig för det igen.

Det jag vill påminna om egentligen med detta är nog att jag inte är stark.
Jag är en människa med känslor och behov, även jag har mina svaga punkter.
Detta visa sig i helgen då jag total krascha, då kroppen sa i från att den inte orkade mer.
Jag borde ha lyssnat på de varningssignaler som den skicka ut men dessa valde jag att inte lyssna på alls.
Vilket resulterade i att jag krascha...dock inte psykiskt än så länge..men fysiskt.

promenad

Ledig

Jag lyckades med att få en ledig dag i dag.
Det känns lite konstigt att ha en ledig dag bara så där.
Det har gått i ett sen jag och sambon tog det beslutet om att gå skilda vägar.

Som jag har skrivit innan så har det hänt så mycket under dessa 8 veckor som jag nu vart "singel"
För att "singel" är jag väl egentligen inte än så länge?!
Vet inte vad jag är egentligen.
Jag bor tillsammans med någon..vi delar säng..men mer är det inte.
Vi delar säng ja..men inget sånt alls.
En 180 säng kan känns väldigt trång..men den kan också kännas väldigt bred.
I detta fallet så blir den väldigt bred.

Nåväl.
I vilket fall som helst så började jag denna dag med en lång promenad.
Värmen ville infinna sig dock inte solen.
Men lika skönt ändå.
Det fick bli min träning i dag.
Där är också en bit som jag måste sätta fart med igen.
Har nu inte tränat på 3 veckor..det är länge det.
Just nu spelar det ingen roll då jag åkte på en "grande" förkylning.

I kväll sen så är det "skolans kväll" på tösens skola.
Så jag antar att det kommer en uppdatering i kväll sen med bilder och kanske..kanske någon form av text.

Önskar att solen hade visat sig..då hade det blitt kanon bilder.

Men de är tagna med mobilen.


shit vilken respon det

SHIT!

Vilken respons det blev!
Tänk vad små saker kan få en att bli lycklig..:D
Går in efter en dag som har vart otroligt intensiv och mycket att pyssla med på jobbet.
Knappt igen ork kvar alls.
Men så ser jag detta.

Jäklar...det blev ett pirr där.
Den kan liknas med en sådan där nykärs känsla..:D

Åkte i väg förut och hämta ut min bok som jag la undan på biblioteket.
Shit alltså...det kan vi snacka avhandling!
En bok på 600 sidor...
Är det mänskligt?
Menar jag är ju snart klar med min utbildning.
Hur kommer det sig att dessa böcker inte har kommit tidigare?
Eller kan det vara så att jag helt enkelt glömt bort?

För att jag menar
För det första är jag då rakt inte glömsk
För det andra så börjar jag inte bli gammal..utan kommer alltid i håg vart jag lagt min mobil..mina nycklar och pendelkortet.
Och efter vad jag minns så sa alltid min mamma att det är fult att ljuga.
Men jag ljuger inte..använder mig bara av mindre betroda sannigar.

opponering och lycka

Glömde ju bort att skriva om dagen i går!
Hur jag nu kunde göra det?
För att den var otroligt bra måste jag säga
Det är sällan som en dag bara flyter på i positivt anda.

Dagen/morgonen började med att chefen ringer upp mig.
Talar om hur bra jag är och hur nöjd hon är med mig.
Hon menar på att saker och ting blir gjorda när jag jobbar.
Stolt som en tupp..(hur jag nu kan bli en tupp..snarare en höna)

I väg till opponering.
Även där blev det ett mycket bra betyg från den som läst.
Blev lite konfundersam bara.
Hur kan det vara en "tjibbenick" som lyssnar på våra examinationer..som inte ens kommer att rätta dessa?
Vi hade inte heller möjligheten att skriva om det som borde rättats till.
Mycket konstigt..men vad vet jag?
Det är kanske så de jobbar där borta på universitetet.

universitetet

I dag så bär det av mot universitetet...

Ska ha ett opponeringsseminarium.
Känns lite så där att sitta och opponera på någonannans examination.
Personen som skrivit den har ju trots allt lagt ner sin själ i detta.
Och så ska jag komma där och tycka och tänka kring denna persons examination.

Det rimmar lite fel i mina öron. men men.

Efter två dagars ihärdigt regnande har det nu äntligen slutat..(kanske dock inte ropa hej än)
Men solen lyser så här tidigt på morgonen...det är lyx.
Det är även lyx just nu..sitter åter igen vid köksbordet utan att någon är vaken.
Här hinner jag som sagt tanka en rejäl massa energi till dagen.
Jag hinner tänka efter lite.,
Och jag hinner reflektera över saker och ting.

tänk om dygnet

Sitter här och fantiserar lite.

En önskedrön som jag har just nu är att dygnet hade 48 timmar i stället för 24.
Och av dessa 48 timmar så önskar jag att fick sova 57.
Kan meddela att matematik var inte mitt stora ämne i skolan.

Det känns som om hjärnan ska koka över i bland.
Sitter i dag med en sammanställning av enkäter (jobbet) och en opponering till skolan.
Här i mellan så ska jag lyckas med konststycket att få ordning på jobbets hemsida.
Krångligt är det!

Nackdelen är att jag aldrig har jobbat med hemsida och inte ftp.
Men skam den som ger sig!
JAg hoppas på att jag ska få lite hjälp i helgen med denna hemsida.

Men ska inte klaga..jag trivs som fan med jobbet...
Det är inspirerande och jag får ett utlopp för allt.


Så här ser det ut åter igen vid mitt köksbord.
Men snart...snart är jag klar med skolan,
Den 27 Maj kommer jag att ta min examen.
Det är fullkomligt galet!

är precis slut

I stort sett precis hemkommen efter en hel dag på det nya jobbet.

Trivs kanon bra...jag verkligen älskar mitt jobb...(med risk att bli gift med det).
Men jag känner att det är nu jag får komma till min rätt och verkligen visa vad jag går för!
Ingen är nöjdare än vad jag är.
Det jag önskar bara var att dygnet hade mer timmar än vad det egentligen har.

Det finns en hel del att pyssla med när det gäller jobbet...men det löser jag.
Jag trivs som fisken i vattnet.
Jag vet att jag endast jobbat ett par dagar..men jag verkligen längtar till det jag får jobba igen..(jag vet..det är sjukt)

Nu ska jag ta natt här...
Jag hoppas på att jag lyckas ta med mig systemkameran ut i helgen eller på Torsdag.
Torsdag lyckades jag med konststycket att fixa till mig ledigt.
Så att först en tripp till gymmet..sen under eftermiddan en lång promenad.




jag måste börja

Inser snabbt att jag måste börja se det positiva med mitt "nya" liv!

Jag måste börja vända allt negativt till något positivt just nu!
Vad begär jag egentligen?

Jag har en lägenhet..jag har ett jobb..jag har en frisk dotter som älskar sin mamma totalt vilkorslöst.
Bara detta borde få mig att inse att jag är nog ganska lyckligt lottad trots allt.

Trots detta så smärta det i dag när jag kommer hem efter att ha spenderat dagen inne stan.
Det var ju ett otroligt vackert väder (tills jag kom hem)
Min exsambo hade vart och tittat på radhus..(varför smärtar det)

Den frågan har jag ställt mig många gånger under tiden som jag gått här hemma och fnulat.
Han var väl lika stor rätt som jag att påbörja ett eget liv där jag inte ingår?!
Men ett radhus..hur tänkte han där kan man fråga sig!


Katt dock inte från i dag...men lika söt ändå

lite förvirrande är det

Det är lite förvirrande både för kropp och själ när man inte vet riktigt vart man står någonstans.
Ena stunden/dagen så känns allt bara så där jätte toppen och allt flyter bara på.
Nästa dag så är det bara skit!
Jag svävar just nu i ett laddat minfält och limbo.

Jag förstår att detta är jobbigt för min ex sambo..det är precis lika jobbigt för mig.
Men det är inte roligt att behöva "krypa" för att jag inte vet vilket humör han är på.
Ena dagen kanon bra humör..nästa dag ilsken som värsta dobermannen...
Detta gör att alla dessa känslor som jag har för honom börjar sakta men säkert gå över i ren jäkla avsky.
Och det kan jag tala om att det är det sista jag vill!
Jag vill hålla fast i den känslan som jag när vi diskuterade detta.
Jag vill kunna hålla fast i den känslan som uppstod när jag tittade på honom.
Jag vill kunna minnas hur det kändes den dagen när vi träffades för allra första gången.

Det är inte lätt när det egentligen är så pass mycket känslor inblandade.

det går bra nu

Lördag morgon och jag sitter vid mitt köksbord.
Ingen är vaken och barnen är inte hemma.
Detta ger mig tid lite tid för eftertanke och reflektion.
Vilket är just nu ganska så skönt!
Det är denna tidpunkt som jag verkligen får tiden för mig själv och jag hinner tänka.

Den sista tiden har gått så fort.
Jag har egentligen inte hunnit med att tänka efter eller framför allt känna efter.

Jag sitter i dag med både lägenhet och jobb.
Det blev klart ganska så fort.
Lägenheten gick in i skallen att jag fått.
Men jobbet?
Där förstår jag inte riktigt hur det gick till.
Jag kom dit provjobbade 1 timme..vips så var jobbet mitt.
Sitter i dag med ett drömjobb..det jobbet som jag sökte och verkligen bad om till gud att jag skulle få.
Vilket påminner mig om att nu är det slut!
Jag sa att det var sista gången jag skulle be om hans hjälp om jag fick detta jobb.

Skolan då?
Ja den är jag snart klar med.
I Maj så är jag färdig förskolelärare vilket är helt galet.
Känns ganska så oftattbart om jag ska vara ärlig.
Efter 3,5 års kämpande och gråtandes över tentor hit och dit.
En C-uppsats som jag inte trodde att jag skulle klara, det är nu klart!

Trots allt som händer runtomkring så är jag helt klart nöjd med mitt liv och hur det börjar att se ut!

jag kom på det

Jag har kommit på det!

Hela förra veckan och hela helgen har gått åt till att fundera på hur det kommer sig att jag känner som jag gör
Det tog en stund och det är alltid jobbigt att behöva gå in i sig själv och gröta upp allt gammalt skit som ligger och skräpar i vissa hörn och delar av sitt liv!

Men i dag kan jag sätta fingret på det!
Känslan av ett misslyckande åter igen är ett faktum.
Jag trodde i min dumma enfald att det skulle hålla denna gång.
Det var ju trots allt verkligen kärlek och inte vilken kärlek som helst.

Utan en sådan där kärlek som man verkligen kan ta på och verkligen känna.
Jag minns än i dag hur det kändes.
Hur underbar den känslan var och hur bra det verkligen var.
Hur lycklig jag var.

Det är ett nederlag och det svider!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0