skatansurtant

Torsdag morgon.

Sitter åter igen i min ensamhet och tänker.
Dessa mornar är verkligen guldvärda, jag älskar dessa mornar.
Vet att jag snart måste väcka prinsessan för att hon ska till skolan.
Men en liten stund till kan hon få möjligheten att sova.
Så att jag får möjligheten att sitta här ensam en stund.

Mina tankar går just nu till att är det okej att vara stolt över sig själv?
Många säger att jag har vart duktig, att jag har fixat detta med skolan.
Men jag ser det inte så.
Jag kan inte se att jag ska vara stolt över mig själv.
Även fast jag vet att detta har jag gjort själv, det är ingen annan som presterat detta.
Det är jag som våndats över alla dessa tentor, det är jag som har haft ångest över c-uppsatsen.

Det är med sorg i hjärtat som jag inser att i dag är det endast 1 vecka kvar i skolan.
Sen är det klart.
Förvisso ska tentan (den sista) vara inne den 2 Juni.
Men jag har satt press på mig själv och att den ska vara klar den 31 Maj i stället.
Jag ska kunna ha den möjligheten att packa den sista veckan.
Det är också vansinne, om drygt 2 veckor så flyttar vi.
Räkna själva.
Från Februari tills nu har jag levt i hop med sambon även om det vart slut.
Jag undrar fall det är någon som kan förstå den påfrestning som det trots allt har vart?!
Det är alltså 5 månader..(räknar trots allt med Februari)
Men nu är det verkligen slut och ett nytt kapitel i mitt liv tar sin början.