skatansurtant

I dag äntligen!

I dag ska jag hämta upp min prinsessa.
Hon har vart borta från i Måndags..:(
Och i dag ska jag äntligen hämta upp henne i Stockholm.
Gissa om jag har saknat henne.
Visst kan hon vara otroligt jobbig i bland nu när alla hormoner är på tipp topp.
Men det är min prinsessa och jag saknar hennes attityd.

Det är allt för många dagar som går utan att jag får se henne.
Jag vet att hon har det bra men saknanden är otroligt svår måste jag säga.
Det känns som om jag inte är hel utan min prinsessa.

Men detta behövde hon kan jag säga.
Att få ett ordentligt hej då från ex sambos dotter.
Det blev bara ett flyktigt hej då och allting blev jobbigt och svårt.
Jag tror att nu är barnen redo att säga hej då.
Vilket smärtar även i mig.
För att det är även dax för mig att ta ett hej då till det gammla livet och säga hej till det nya.
Visst kommer saknaden över mig och det blir tungt som skamen.
Men samtidigt så måste jag överväga hela tiden vad som är jobbigast?
Att leva ensam i ensamheten eller ensam i tvåsamheten?
Både är lika jobbiga men på olika sätt.