varför gör man

nästan alltid så?

Att man sparar saker från sitt tidigare liv och förhållanden?
Men det mest häpnandsväckande är väl ändå att man sparar gamla mail/brev.
Sedan utsätter man sig själv för det smärtsamma att man läser dessa mail/brev gång på gång
Varför utsätter man sig för den självdestruktiva smärta som det trots allt är?

Likaså detta med att ens bemöda sig med att sova i samma säng när man tagit det beslutet om att gå skilda vägar?
För att det är en smärta att ligga där och se den andra människan som man en gång älskat.
När man vill så gärna sträcka ut handen och känna den närhet och värme som en gång fanns där.
Men det enda man känner är en rädsla över att den andra människan ska komma över på min halva av sängen..det som för tillfället är min borg.
Den plats där jag kan känna mig säker.

Hur kommer det sig att man som människa utsätter sig för detta självdestruktiva beteende som trots allt är?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0