skatansurtant

Ledig

Jag lyckades med att få en ledig dag i dag.
Det känns lite konstigt att ha en ledig dag bara så där.
Det har gått i ett sen jag och sambon tog det beslutet om att gå skilda vägar.

Som jag har skrivit innan så har det hänt så mycket under dessa 8 veckor som jag nu vart "singel"
För att "singel" är jag väl egentligen inte än så länge?!
Vet inte vad jag är egentligen.
Jag bor tillsammans med någon..vi delar säng..men mer är det inte.
Vi delar säng ja..men inget sånt alls.
En 180 säng kan känns väldigt trång..men den kan också kännas väldigt bred.
I detta fallet så blir den väldigt bred.

Nåväl.
I vilket fall som helst så började jag denna dag med en lång promenad.
Värmen ville infinna sig dock inte solen.
Men lika skönt ändå.
Det fick bli min träning i dag.
Där är också en bit som jag måste sätta fart med igen.
Har nu inte tränat på 3 veckor..det är länge det.
Just nu spelar det ingen roll då jag åkte på en "grande" förkylning.

I kväll sen så är det "skolans kväll" på tösens skola.
Så jag antar att det kommer en uppdatering i kväll sen med bilder och kanske..kanske någon form av text.

SHIT!

Vilken respons det blev!
Tänk vad små saker kan få en att bli lycklig..:D
Går in efter en dag som har vart otroligt intensiv och mycket att pyssla med på jobbet.
Knappt igen ork kvar alls.
Men så ser jag detta.

Jäklar...det blev ett pirr där.
Den kan liknas med en sådan där nykärs känsla..:D

Åkte i väg förut och hämta ut min bok som jag la undan på biblioteket.
Shit alltså...det kan vi snacka avhandling!
En bok på 600 sidor...
Är det mänskligt?
Menar jag är ju snart klar med min utbildning.
Hur kommer det sig att dessa böcker inte har kommit tidigare?
Eller kan det vara så att jag helt enkelt glömt bort?

För att jag menar
För det första är jag då rakt inte glömsk
För det andra så börjar jag inte bli gammal..utan kommer alltid i håg vart jag lagt min mobil..mina nycklar och pendelkortet.
Och efter vad jag minns så sa alltid min mamma att det är fult att ljuga.
Men jag ljuger inte..använder mig bara av mindre betroda sannigar.

Ögonen går i kors och jag vet väl egentligen inte vilket ben jag ska stå på.
Jag är så trött så allt innebär en brutal smärta.
Det gör ont i i hela kroppen.
Det förvisso har nog sin naturliga förklaring till att jag sov på en jäkla skinnfoffa.

I natt har jag sovit hyffsat alla fall.
Drömde en hel del konstig heter.
Nu är det jobb som väntar.

Nu äntligen hemma!

Denna dag har vart otroligt lång och trodde ärligt att den aldrig skulle komma till ett slut!
Den har vart så seg så att det inte finns.
Kan det bero på att jag vakna klockan 5 i Lördags och kunde inte somna om?
Och sen att det blev grotteskt sent i går?

Sen att sova på en skinnsoffa är ju inte det optimala heller för den delen.
Det känns som om hela rumpan ligger kvar i soffan.
Men något måste jag ju ha sovit alla fall.

Jag har setat och jobbat lite med hemsidan i dag i stället.
Så är det när man glömmer bort saker och ting,.
Blir så trött på mig själv i bland.
Men nu har jag jobbat klart och tar resten i morgon känner jag.

Suckar över mig själv i bland!

Åker ner för att få hjälp med jobbets hemsida.
Glad i hågen över att äntligen få den hjälpen så att jag kan arbeta med den själv sen.
Och vad gör jag?
Jo usb:et ligger kvar hemma och satt fast i den andra datan hemma.

Gissa om jag blir jäkla allmänt trött på mig själv i bland?!
Varför kan jag inte komma i håg saker som normala människor?

Glömde ju bort att skriva om dagen i går!
Hur jag nu kunde göra det?
För att den var otroligt bra måste jag säga
Det är sällan som en dag bara flyter på i positivt anda.

Dagen/morgonen började med att chefen ringer upp mig.
Talar om hur bra jag är och hur nöjd hon är med mig.
Hon menar på att saker och ting blir gjorda när jag jobbar.
Stolt som en tupp..(hur jag nu kan bli en tupp..snarare en höna)

I väg till opponering.
Även där blev det ett mycket bra betyg från den som läst.
Blev lite konfundersam bara.
Hur kan det vara en "tjibbenick" som lyssnar på våra examinationer..som inte ens kommer att rätta dessa?
Vi hade inte heller möjligheten att skriva om det som borde rättats till.
Mycket konstigt..men vad vet jag?
Det är kanske så de jobbar där borta på universitetet.

I dag så bär det av mot universitetet...

Ska ha ett opponeringsseminarium.
Känns lite så där att sitta och opponera på någonannans examination.
Personen som skrivit den har ju trots allt lagt ner sin själ i detta.
Och så ska jag komma där och tycka och tänka kring denna persons examination.

Det rimmar lite fel i mina öron. men men.

Efter två dagars ihärdigt regnande har det nu äntligen slutat..(kanske dock inte ropa hej än)
Men solen lyser så här tidigt på morgonen...det är lyx.
Det är även lyx just nu..sitter åter igen vid köksbordet utan att någon är vaken.
Här hinner jag som sagt tanka en rejäl massa energi till dagen.
Jag hinner tänka efter lite.,
Och jag hinner reflektera över saker och ting.

Sitter här och fantiserar lite.

En önskedrön som jag har just nu är att dygnet hade 48 timmar i stället för 24.
Och av dessa 48 timmar så önskar jag att fick sova 57.
Kan meddela att matematik var inte mitt stora ämne i skolan.

Det känns som om hjärnan ska koka över i bland.
Sitter i dag med en sammanställning av enkäter (jobbet) och en opponering till skolan.
Här i mellan så ska jag lyckas med konststycket att få ordning på jobbets hemsida.
Krångligt är det!

Nackdelen är att jag aldrig har jobbat med hemsida och inte ftp.
Men skam den som ger sig!
JAg hoppas på att jag ska få lite hjälp i helgen med denna hemsida.

Men ska inte klaga..jag trivs som fan med jobbet...
Det är inspirerande och jag får ett utlopp för allt.


Så här ser det ut åter igen vid mitt köksbord.
Men snart...snart är jag klar med skolan,
Den 27 Maj kommer jag att ta min examen.
Det är fullkomligt galet!

Det är få saker i livet som jag uppskattar.

Men detta är en sak som jag kan njuta av både länge och väl.
Att sätta sig ner på morgonen med en eller två för den delen koppar kaffe.
Inga barn som ska ha service.
Inget tjat om att jag glömt att duka fram o´boyen.

Detta i mina öron är den så kallade vardagslyxen.
Jag älskar mina barn (tro inget annat)
Men det är så otroligt skönt att få den här stunden för sig själv.
Det är just vid denna tidpunkt som jag har tid med både eftertanke och reflektion.

UNDERBART

I stort sett precis hemkommen efter en hel dag på det nya jobbet.

Trivs kanon bra...jag verkligen älskar mitt jobb...(med risk att bli gift med det).
Men jag känner att det är nu jag får komma till min rätt och verkligen visa vad jag går för!
Ingen är nöjdare än vad jag är.
Det jag önskar bara var att dygnet hade mer timmar än vad det egentligen har.

Det finns en hel del att pyssla med när det gäller jobbet...men det löser jag.
Jag trivs som fisken i vattnet.
Jag vet att jag endast jobbat ett par dagar..men jag verkligen längtar till det jag får jobba igen..(jag vet..det är sjukt)

Nu ska jag ta natt här...
Jag hoppas på att jag lyckas ta med mig systemkameran ut i helgen eller på Torsdag.
Torsdag lyckades jag med konststycket att fixa till mig ledigt.
Så att först en tripp till gymmet..sen under eftermiddan en lång promenad.

Inser mer och mer att det är dessa småsakerna i vardagen som verkligen lyser upp min tillvaro just nu.
Prinsessan kom precis hem från skolan och hade plockat en bukett med vitsippor till mig.
Blev så rörd kan jag säga att tårarna var på väg att rinna över.

Frågade hur det kom sig att jag fick dessa blommor.
Fick till svar "för att jag tyckte det"
Behöves inte mer förklaringar än så.

Inser snabbt att jag måste börja se det positiva med mitt "nya" liv!

Jag måste börja vända allt negativt till något positivt just nu!
Vad begär jag egentligen?

Jag har en lägenhet..jag har ett jobb..jag har en frisk dotter som älskar sin mamma totalt vilkorslöst.
Bara detta borde få mig att inse att jag är nog ganska lyckligt lottad trots allt.

Trots detta så smärta det i dag när jag kommer hem efter att ha spenderat dagen inne stan.
Det var ju ett otroligt vackert väder (tills jag kom hem)
Min exsambo hade vart och tittat på radhus..(varför smärtar det)

Den frågan har jag ställt mig många gånger under tiden som jag gått här hemma och fnulat.
Han var väl lika stor rätt som jag att påbörja ett eget liv där jag inte ingår?!
Men ett radhus..hur tänkte han där kan man fråga sig!


Katt dock inte från i dag...men lika söt ändå

Det är lite förvirrande både för kropp och själ när man inte vet riktigt vart man står någonstans.
Ena stunden/dagen så känns allt bara så där jätte toppen och allt flyter bara på.
Nästa dag så är det bara skit!
Jag svävar just nu i ett laddat minfält och limbo.

Jag förstår att detta är jobbigt för min ex sambo..det är precis lika jobbigt för mig.
Men det är inte roligt att behöva "krypa" för att jag inte vet vilket humör han är på.
Ena dagen kanon bra humör..nästa dag ilsken som värsta dobermannen...
Detta gör att alla dessa känslor som jag har för honom börjar sakta men säkert gå över i ren jäkla avsky.
Och det kan jag tala om att det är det sista jag vill!
Jag vill hålla fast i den känslan som jag när vi diskuterade detta.
Jag vill kunna hålla fast i den känslan som uppstod när jag tittade på honom.
Jag vill kunna minnas hur det kändes den dagen när vi träffades för allra första gången.

Det är inte lätt när det egentligen är så pass mycket känslor inblandade.

Lördag morgon och jag sitter vid mitt köksbord.
Ingen är vaken och barnen är inte hemma.
Detta ger mig tid lite tid för eftertanke och reflektion.
Vilket är just nu ganska så skönt!
Det är denna tidpunkt som jag verkligen får tiden för mig själv och jag hinner tänka.

Den sista tiden har gått så fort.
Jag har egentligen inte hunnit med att tänka efter eller framför allt känna efter.

Jag sitter i dag med både lägenhet och jobb.
Det blev klart ganska så fort.
Lägenheten gick in i skallen att jag fått.
Men jobbet?
Där förstår jag inte riktigt hur det gick till.
Jag kom dit provjobbade 1 timme..vips så var jobbet mitt.
Sitter i dag med ett drömjobb..det jobbet som jag sökte och verkligen bad om till gud att jag skulle få.
Vilket påminner mig om att nu är det slut!
Jag sa att det var sista gången jag skulle be om hans hjälp om jag fick detta jobb.

Skolan då?
Ja den är jag snart klar med.
I Maj så är jag färdig förskolelärare vilket är helt galet.
Känns ganska så oftattbart om jag ska vara ärlig.
Efter 3,5 års kämpande och gråtandes över tentor hit och dit.
En C-uppsats som jag inte trodde att jag skulle klara, det är nu klart!

Trots allt som händer runtomkring så är jag helt klart nöjd med mitt liv och hur det börjar att se ut!

Söndag kväll.

Sitter här och tänker..hur kommer det sig att det alltid blir en mängd olika tankar så fort Söndagen kommer och hälsar på?
Är det så att det är en ny vecka på in tågande och därför måste man tänka efter och reflektera över saker och ting?
Lite tråkigt är det när tankarna fladdrar och far..man får liksom inget grepp om dessa tankar.

Vid maten i dag så kom detta med bodelning upp mellan sambon och mig.
Fasiken vad jobbigt det blev..allting blir så solklart.
Det är inte en sak bara just nu som går att diskutera...utan det är verkligen en separation som snart ska ske.
Vart ska man börja och var ska man sluta vara snäll och se över sitt egna hus vad man kan komma behöva?
Sängen tar han jag tar playstationet...ett jäkla playstation.
Jag vill inte ha det där jäkla playstationet!
Jag skiter ärligt i vart jag sover eller för den delen äter maten.

Åter igen får jag höra och bli kallad "isdrottning".
Men okej det kan jag leva med..för att det stämmer nog ganska så bra.
Fast egentligen är jag inte så himla kall och hård, det är en fasad och en mur som jag byggt upp för att inte skada mig själv i en förväntad strid mot någon eller mina egna känslor.

Jag är egentligen inte kall och hård.
När jag i dag tittar på min ex sambo så inser jag att känslorna finns där.
Jag älskar honom men inte tillräckligt för att få det att fungera mellan oss.
Någonstans gav vi upp båda två.
Men jag hoppas och tror att han känner ungefär samma sak som jag.

Trots detta är det dax att vända blad i livet och titta på nästa sida av den oskrivna boken och se vad livet har att erbjuda mig och min prinsessa den närmsta tiden.
Jag vet väl på ett ungefär och kanske ska nöja mig med?!

Visst är man i bland löjlig som människa/ partner eller som i detta fall före detta partner!

Det var så att ex sambon och jag hade bestämt att vi skulle titta på Avatar tillsammans.
Detta gjordes upp för länge sen...dock så skulle den ses på bio.
Men nu kommer det fram att han redan sett den.
Ska jag ens bemöda mig med att bli ledsen eller sårad?
JAg menar det är ju trots allt slut mellan oss.

Det som är här är att vi har hamnat i någon form av "limbozonen"
Vi gör allt som ett sambo par gör..handlar....tvättar.....(eller rättare sagt jag tvättar och hänger den)
Är trevliga mot varandra...men mer än så är det inte...där är det stopp
Kanske lika gott det förvisso.

Nu ska jag göra mig klar för att kvista i väg till jobbet..(fasiken vad bra det känns att säga)
Jag har fått jobb..och nej inte i Stockholm...utan i den staden som jag tänker flytta till.