skatansurtant

Det är lite förvirrande både för kropp och själ när man inte vet riktigt vart man står någonstans.
Ena stunden/dagen så känns allt bara så där jätte toppen och allt flyter bara på.
Nästa dag så är det bara skit!
Jag svävar just nu i ett laddat minfält och limbo.

Jag förstår att detta är jobbigt för min ex sambo..det är precis lika jobbigt för mig.
Men det är inte roligt att behöva "krypa" för att jag inte vet vilket humör han är på.
Ena dagen kanon bra humör..nästa dag ilsken som värsta dobermannen...
Detta gör att alla dessa känslor som jag har för honom börjar sakta men säkert gå över i ren jäkla avsky.
Och det kan jag tala om att det är det sista jag vill!
Jag vill hålla fast i den känslan som jag när vi diskuterade detta.
Jag vill kunna hålla fast i den känslan som uppstod när jag tittade på honom.
Jag vill kunna minnas hur det kändes den dagen när vi träffades för allra första gången.

Det är inte lätt när det egentligen är så pass mycket känslor inblandade.