känslan av ingenting
Nu kanske jag kommer i gång med att skriva igen..eller jag vet inte..kommer ju in i perioder då jag antigen skriver som 17 eller ingenting alls.
Just nu är det en jobbig period..perioden med känslan av ingenting..ena dagen känns som allt är på väg att lösa sig och jag ser ett slut på alllting och att detta kan lösa.
För att sedan dagen efter brutalt kastas ner i det svarta hålet och jag försöker kravla mig upp..men det står någon vid kanten och kliver på mina händer så att jag brutalt åker ner igen.
Jag vet att jag måste ta tag i detta med pappan...för att det är där skon klämmer, det gör ont och det värker som satan rent ut sagt!
Känslan av ingenting kom när han tittar på mig och säger "vi måste reda upp detta" vänder sig om går och lämnar mig kvar med känslan av ingenting.
Jag gör detta för att prinsessan ska få må bra och ha oss båda två som närvarande föräldrar trots att vi valt att separera.
Hon ska inte behöva lida för att det landar alltid på sandlådenivå när vi försöker komma fram till en lösning.
Det är känslan av ingenting!
Jag ser ju hur mycket hon vill att pappan ska finnas där...jag ser ju hur mycket hon vill att han ska se henne och bekräfta henne.
Men i stället blir det
Känslan av ingenting!
Just nu är det en jobbig period..perioden med känslan av ingenting..ena dagen känns som allt är på väg att lösa sig och jag ser ett slut på alllting och att detta kan lösa.
För att sedan dagen efter brutalt kastas ner i det svarta hålet och jag försöker kravla mig upp..men det står någon vid kanten och kliver på mina händer så att jag brutalt åker ner igen.
Jag vet att jag måste ta tag i detta med pappan...för att det är där skon klämmer, det gör ont och det värker som satan rent ut sagt!
Känslan av ingenting kom när han tittar på mig och säger "vi måste reda upp detta" vänder sig om går och lämnar mig kvar med känslan av ingenting.
Jag gör detta för att prinsessan ska få må bra och ha oss båda två som närvarande föräldrar trots att vi valt att separera.
Hon ska inte behöva lida för att det landar alltid på sandlådenivå när vi försöker komma fram till en lösning.
Det är känslan av ingenting!
Jag ser ju hur mycket hon vill att pappan ska finnas där...jag ser ju hur mycket hon vill att han ska se henne och bekräfta henne.
Men i stället blir det
Känslan av ingenting!
Inser att jag börjar
Så där ja!
Jag kom i väg alla fall och tränade 1 timme i går..lite rumpa, lår, mage och rygg...lite kondition blev det också.
Måste bara få berätta...jag inser att jag börjar bli gammal och grå..denna kommentar fick jag tösen i morse..(gullunge)
" Mamma, den här julmusten är gjord 1910...då var ju du född"
Gissa om all energi bara rann ur mig totalt...visste att jag var gammal, men inte så pass...
Sen hade jag en lite diskussion i morse med sambon..jag tror inte han förstår riktigt hur stor denna uppsats är...för att jag har ju all tid i världen på mig på dagarna..jag ska ju bara vara hemma nu under dagen så att det som ska fixas kan väl jag fixa..(snurrig kan man bli)
Har en svag känsla över att jag inte kommer att bli klar tills nu i år...utan jag kommer att få vänta till Maj nästa år...men jag antar att det är en smäll jag får ta..
Min lilla skrutta som tror att jag är född 1910
känner igen mig själv
http://svtplay.se/v/1729631/ett_fall_for_louise/del_1_av_10
Denna film snutt som nu har börjat sändas på svt handlar om en pojke och hur han ser på familjesitutationen.
Allt jag kan säga är att jag kan mycket väl relatera till mig själv..speciellt detta vid matsituationerna..detta måste jag själv som förälder tänka över..jobbigt men sant!
För att det är ofta just vid dessa situationer som konflikter uppstår och det kan fortsätta hela kvällen..
När jag själv växte upp hade just matsituationerna en stor del..det var regler som jag tyvärr har tagit med mig.
Att det ska väntas med att äta tills alla har tagit och att pappa la på alla dessa överkokta grönsaker. Och att man inte kom från bordet förrän dessa var uppätna.
Jag minns speciellt en gång då mamma blev så arg på någon av oss, att hon kallt gick och hämta en sked och slog oss med denna i huvudet.
Detta har jag INTE tagit med mig...jag kan känna smärtan i huvudet än i dag.
Det är i min mening en modig familj som väljer att söka hjälp och dessutom att total blotta sig inför i stort sett hela Sveriges befolkning!
Denna familj ska ha all "kreddit" för att de verkligen vågar att erkänna att det finns problem och samtidigt är beredda på att lösa dessa problem gemensamt!
Undrar fall min sambo
Ja hopp...idag är det alltså Torsdag...(me like)..detta innebär att det snart är Fredag och en hel helg på mig att pusta ut och hämta andan så att kanske denna huvudvärk som jag dragits med nu i snart 2 veckor har en chans att gå över...(hoppas)
I dag så blev det ingen VFU för min del..(ledsen)..för att jag sitter ju och dubbel läser två kurser...så att det var en föreläsning i dag...men imorgon så är det som vanligt igen..(skönt)..tänkte då börja med mina bedömningsmatriser..(för att se vart barnen ligger)..se även fall de nappar på det som jag har tagit fram som förslag att jobba med...vi ska jobba med former...ska se efter vad de kan för former och vad de heter...(blir bara de vanligaste)
Hahah...i dag efter föreläsningen så gjorde jag mina naglar...ringde innan jag åkte från skolan och de hade tid i dag..första gången jag gör detta...men det är inte sista gången kan jag säga...det tar en stund att vänja sig..har ju alltid haft korta naglar innan..men nu ville jag pröva något nytt...
Tanken slår mig nu..jag undrar fall sambon tror att jag har blivit total knäpp?!
Först så gör jag en tatuering..(funderar på nästa)..sen går jag och gör mina naglar...(stackars sambon)..men jag lovar..jag har inte blivit knäpp..utan bara tar chansen att kunna unna mig saker som gör mig glad just nu...(kan behövas)...Har känt mig ganska så trist och grå nu under det senaste året...(har att göra med bråket).
Nu är det maten som vankas här hemma...så att det är dax att avvika...
I dag så blev det ingen VFU för min del..(ledsen)..för att jag sitter ju och dubbel läser två kurser...så att det var en föreläsning i dag...men imorgon så är det som vanligt igen..(skönt)..tänkte då börja med mina bedömningsmatriser..(för att se vart barnen ligger)..se även fall de nappar på det som jag har tagit fram som förslag att jobba med...vi ska jobba med former...ska se efter vad de kan för former och vad de heter...(blir bara de vanligaste)
Hahah...i dag efter föreläsningen så gjorde jag mina naglar...ringde innan jag åkte från skolan och de hade tid i dag..första gången jag gör detta...men det är inte sista gången kan jag säga...det tar en stund att vänja sig..har ju alltid haft korta naglar innan..men nu ville jag pröva något nytt...
Tanken slår mig nu..jag undrar fall sambon tror att jag har blivit total knäpp?!
Först så gör jag en tatuering..(funderar på nästa)..sen går jag och gör mina naglar...(stackars sambon)..men jag lovar..jag har inte blivit knäpp..utan bara tar chansen att kunna unna mig saker som gör mig glad just nu...(kan behövas)...Har känt mig ganska så trist och grå nu under det senaste året...(har att göra med bråket).
Nu är det maten som vankas här hemma...så att det är dax att avvika...
Vet inte men det känns
Måndag...inser att jag har två dagar till ledigt innan skolan sätter i gång både för mig och barnen...(andas ut)..ser ärligt fram e mot att få sätta fart..har ju bara ett år kvar i skolan sen är jag klar lärare/ förskolelärare..(me like)!
Nåja...en sak som jag inte förstår är hur en lärare kan ge en läxa under sommaren? Och tjaffset om att den ska göras klar är redan i gång..så jag antar att det är bara en försmak om vad som komma skall?! Jag har tjatat hela morgonen om att den ska göras..men nu orkar jag helt enkelt inte mer utan det är hon som kommer att skämmas för att den inte är klar...(dålig förälder som inte tar sitt ansvar)?...Ja det må så vara
Nu när jag äntligen har landat efter helgen och kan börja ta in all information och nya intryck...så slår det mig likt en slägga..vad kommer att hända nu? Ska jag bara ta det som det kommer och accptera situationen som den är..troligen så lutar det åt det..men jag vet inte vad jag vill?! Känner bara så förvirrad och allt är ett enda stort "blurr"
För första gången på evigheter så kryper sambon upp brevid mig när han ska sova...bara det är en sak som gör mig förvirrad...Jag vet inte vad jag vill...trodde att jag ville ha det så här..men jag vet inte...(kan bli galen)..Men en sak som jag har insett att den perfekta mannen finns inte (tyvärr)..lika lite som jag inte heller kan vara/ är perfekt..(trodde ju det)..
Nåja...en sak som jag inte förstår är hur en lärare kan ge en läxa under sommaren? Och tjaffset om att den ska göras klar är redan i gång..så jag antar att det är bara en försmak om vad som komma skall?! Jag har tjatat hela morgonen om att den ska göras..men nu orkar jag helt enkelt inte mer utan det är hon som kommer att skämmas för att den inte är klar...(dålig förälder som inte tar sitt ansvar)?...Ja det må så vara
Nu när jag äntligen har landat efter helgen och kan börja ta in all information och nya intryck...så slår det mig likt en slägga..vad kommer att hända nu? Ska jag bara ta det som det kommer och accptera situationen som den är..troligen så lutar det åt det..men jag vet inte vad jag vill?! Känner bara så förvirrad och allt är ett enda stort "blurr"
För första gången på evigheter så kryper sambon upp brevid mig när han ska sova...bara det är en sak som gör mig förvirrad...Jag vet inte vad jag vill...trodde att jag ville ha det så här..men jag vet inte...(kan bli galen)..Men en sak som jag har insett att den perfekta mannen finns inte (tyvärr)..lika lite som jag inte heller kan vara/ är perfekt..(trodde ju det)..
Härifrån så kan det bara
Söndag..
Dålig uppdatering jag vet!
Men det har hänt nu så pass mycket bara på 24 timmar så att det tar e tag för hjärnan nu att smälta detta och kunna ta in alla nya uttryck och vakta sin tunga så att jag inte säger eller gör någonting dumt igen...så att detta spricker och blir ett infekterat sår igen!
Hans släkt har vart här och innan de kom så trodde jag ärligt att jag skulle dö...ett illamående som inte var av denna världen smög sig på och jag visste inte fall jag skulle kräkas eller bara ignonera känslan.
Men det känns som om vi är en bit på väg och härifrån kan det bara bli bättre (hoppas jag alla fall)
Stelt som fasiken var det i början och alla höll sig på sin kant...gud nåde den som kom i den andres sfär och störde!
Summan av hela saken var att/ är klumpen i magen har släppt och jag tror att det kan bli bättre...det kommer aldrig bli som det var från början..men det begär jag inte heller!
Dålig uppdatering jag vet!
Men det har hänt nu så pass mycket bara på 24 timmar så att det tar e tag för hjärnan nu att smälta detta och kunna ta in alla nya uttryck och vakta sin tunga så att jag inte säger eller gör någonting dumt igen...så att detta spricker och blir ett infekterat sår igen!
Hans släkt har vart här och innan de kom så trodde jag ärligt att jag skulle dö...ett illamående som inte var av denna världen smög sig på och jag visste inte fall jag skulle kräkas eller bara ignonera känslan.
Men det känns som om vi är en bit på väg och härifrån kan det bara bli bättre (hoppas jag alla fall)
Stelt som fasiken var det i början och alla höll sig på sin kant...gud nåde den som kom i den andres sfär och störde!
Summan av hela saken var att/ är klumpen i magen har släppt och jag tror att det kan bli bättre...det kommer aldrig bli som det var från början..men det begär jag inte heller!
Hur länge går det att skjuta upp
Jag undrar hur länge man kan skjuta upp saker utan man får en konsekvens sen? Undrar hur länge man kan blunda för saker och ting utan att det kommer surt efteråt?
Jag inser att jag har skjutit upp och blundat för saker att för länge och det är dax att betala nu för det jag har gjort..(gulp)..
Dels har vi omtentan som jag har skjutit på allt för länge...den ska vara inlämnad på Fredag...shit..varför lär jag mig aldrig och tar tag i saker och ting på en gång?!
Sen har vi sambos släkt!...Det är dax antar jag att möta dessa i helgen...han ska bjuda över dem i helgen på kalas...gissa om jag våndas och har typiskt tjejigt...ont i magen!
Men jag antar att det är oundvikligt och det är dax att möta sina egna demoner..både på gott och ont..kan bara konstatera att det har gått över styr och det har fått några oerhörda konsekvenser!
Idag så händer det inte mycket mer än att jag inser att det är dax att skriva på den dära tentan så att den blir gjord och jag kan skicka in den...även att känna mig nöjd!
Sen är det dax att köra ett pump pass...som jag har saknat dessa pass...tänkte även cykla dit idag med..kändes ganska så skönt när det väl var gjort...
Jag inser att jag har skjutit upp och blundat för saker att för länge och det är dax att betala nu för det jag har gjort..(gulp)..
Dels har vi omtentan som jag har skjutit på allt för länge...den ska vara inlämnad på Fredag...shit..varför lär jag mig aldrig och tar tag i saker och ting på en gång?!
Sen har vi sambos släkt!...Det är dax antar jag att möta dessa i helgen...han ska bjuda över dem i helgen på kalas...gissa om jag våndas och har typiskt tjejigt...ont i magen!
Men jag antar att det är oundvikligt och det är dax att möta sina egna demoner..både på gott och ont..kan bara konstatera att det har gått över styr och det har fått några oerhörda konsekvenser!
Idag så händer det inte mycket mer än att jag inser att det är dax att skriva på den dära tentan så att den blir gjord och jag kan skicka in den...även att känna mig nöjd!
Sen är det dax att köra ett pump pass...som jag har saknat dessa pass...tänkte även cykla dit idag med..kändes ganska så skönt när det väl var gjort...
det är lite skrämmande
Fredag...i dag är jag äntligen ledig likaså hela helgen (tror jag alla fall)...men det återstår väl att se..för att det slog plötsligt att ena tjejen skulle resa bort denna helg..och min föraning är att hon ringer och "sjukskriver" sig..
Det jag vet att jag INTE kommer att göra idag är att trängas med 1 miljon andra människor på en strand alla fall..det lär ju vara smockfullt på stranden en dag som denna...solen verkligen bränner...vet inte riktigt fall jag tycker att det är skönt....
Sitter här och funderar lite....idag är det en vecka som prinsessans pappa vart ute..(fotboja)...och inte pip från honom alls..jo prinsessan ringde honom själv..men jag sa till honom att det är bättre fall han ringer..för att hon har bara ett kontantkort...som det springer i väg pengar på just nu....sedan dess är det totalt tyst...vet att han prata med mig för ca 1 vecka sen och beklaga sig över att han inte kan komma och hälsa på längre?! What liksom?
Borde det inte vara hans första prioritering att hälsa på hans egen dotter? Mitt sunda förnuft säger det alla fall..men vad vet jag? Jag är ju trots allt bara en mamma!..Satt och räkna det är 4 veckor sen i morgon han träffa henne..egentligen borde jag inte alls bli förvånad eller ens höja på ögonbrynen...för att så här har det sett ut i snart 9 år....shit 9 år har vi haft det så här...att han kommer som gubben i lådan och dyker ner lika fort igen så fort det börjar likna att han måste ta ett ansvar...
Problemet är att jag inte orkat/ orkar inte ta tag i det så att jag kan ha en möjlighet till ensamvårdnad...den energin kan jag lägga på så mycket annat...
Det jag vet att jag INTE kommer att göra idag är att trängas med 1 miljon andra människor på en strand alla fall..det lär ju vara smockfullt på stranden en dag som denna...solen verkligen bränner...vet inte riktigt fall jag tycker att det är skönt....
Sitter här och funderar lite....idag är det en vecka som prinsessans pappa vart ute..(fotboja)...och inte pip från honom alls..jo prinsessan ringde honom själv..men jag sa till honom att det är bättre fall han ringer..för att hon har bara ett kontantkort...som det springer i väg pengar på just nu....sedan dess är det totalt tyst...vet att han prata med mig för ca 1 vecka sen och beklaga sig över att han inte kan komma och hälsa på längre?! What liksom?
Borde det inte vara hans första prioritering att hälsa på hans egen dotter? Mitt sunda förnuft säger det alla fall..men vad vet jag? Jag är ju trots allt bara en mamma!..Satt och räkna det är 4 veckor sen i morgon han träffa henne..egentligen borde jag inte alls bli förvånad eller ens höja på ögonbrynen...för att så här har det sett ut i snart 9 år....shit 9 år har vi haft det så här...att han kommer som gubben i lådan och dyker ner lika fort igen så fort det börjar likna att han måste ta ett ansvar...
Problemet är att jag inte orkat/ orkar inte ta tag i det så att jag kan ha en möjlighet till ensamvårdnad...den energin kan jag lägga på så mycket annat...
funderingar
Åter igen är det allt för länge sen som jag skrev...men denna gång som har jag verkligen en ursäkt för det!
Jag har jobbat massor och när jag väl har kommit hem så har både lusten och orken bara runnit ut i sanden..(tyvärr)
Men jag kan säga att jag INTE har mått speciellt bra dessa veckor som har gått! Jag har/hade börjat leta efter en lägenhet och fått ett erbjudande om en. Men tog mig en funderare på om detta var verkligen det jag ville? Visst är det/var det..det senaste året/åren har min sambo inte behandlat mig speciellt snällt...mer som jag har vart en stryk rädd hund..och de stackars få gånger som han visat något så är man tacksam för att man får den uppmärksamheten och fogar sig och får en klapp...
Detta har gjort att jag inte har mått tipp topp utan svävat mellan att lämna eller att stanna kvar...trots allt så finns känslorna där..
I går så fick sambos barns mamma nog och pratade rejält med oss båda två..:) Kändes ungefär som man var 14 igen och man hade gjort något dumt..men detta var nog välbehövligt för oss båda två..dels vägrar sambon att ställa upp så att det finns en möjlighet till att göra mig sams med släkten igen...dels har han behandlat mig som skit! Att inte veta vilket humör han är på när han kommer hem från jobbet..utan man ska tassa på tå..(nej tack)..Men hon tog tag i detta..lyssnade på oss båda två och tog ingens parti alls..(tack)..
Jag har jobbat massor och när jag väl har kommit hem så har både lusten och orken bara runnit ut i sanden..(tyvärr)
Men jag kan säga att jag INTE har mått speciellt bra dessa veckor som har gått! Jag har/hade börjat leta efter en lägenhet och fått ett erbjudande om en. Men tog mig en funderare på om detta var verkligen det jag ville? Visst är det/var det..det senaste året/åren har min sambo inte behandlat mig speciellt snällt...mer som jag har vart en stryk rädd hund..och de stackars få gånger som han visat något så är man tacksam för att man får den uppmärksamheten och fogar sig och får en klapp...
Detta har gjort att jag inte har mått tipp topp utan svävat mellan att lämna eller att stanna kvar...trots allt så finns känslorna där..
I går så fick sambos barns mamma nog och pratade rejält med oss båda två..:) Kändes ungefär som man var 14 igen och man hade gjort något dumt..men detta var nog välbehövligt för oss båda två..dels vägrar sambon att ställa upp så att det finns en möjlighet till att göra mig sams med släkten igen...dels har han behandlat mig som skit! Att inte veta vilket humör han är på när han kommer hem från jobbet..utan man ska tassa på tå..(nej tack)..Men hon tog tag i detta..lyssnade på oss båda två och tog ingens parti alls..(tack)..
när själen och hjärtat är trötta
Såg att det gått ytterligare en vecka som jag skrev...hmm..men ska försöka sammanfatta veckan som gått så bra som möjligt!
Jag har börjat jobba nu (sommarjobba)...det är riktigt skönt faktiskt om jag ska vara ärlig..får tankarna på annat håll och jag måste lägga fokus på jobbet till 100%..
Träningen har det ju blitt lite si och så med nu när jag jobbar..men har lyckats med att komma i väg alla fall två gånger denna vecka...(skit vad dåligt).men men det är ju som det är!
Förra helgen var jag nere och hälsade på tjejkompisen...(mycket kuligt)..var ute och partade..hmm..trodde ärligt att jag inte kunde få i mig så pass mycket alkohol som jag fick..men kan säga att det var vatten ute som gällde! Men skit kul hade jag...och mådde riktigt bra dagen efter...(förvånad)..
Nåväl..över till det som jag egentligen skulle skriva om just när både hjärtat och själen är så pass slut att det inte går längre...sambon och jag har haft en diskussion här hemma om hur vi ska göra med allt...han har ett krav och det är att jag ska göra mig sams med hans släkt..(orkar inte)..annars kan jag flytta...då finns det inget kvar mellan oss...så att nu känns det bara tomt...jag har börjat leta lägenhet..(tillbaka hem alltså)..för att nu finns det inget kvar...
Han sitter och planerar firmamys som han säger..ber honom då att vi kanske ska prata om hur vi egentligen ska ha det..men ingen verkar vilja ta tag i det problem som finns...
Jag har nu accepterat faktum och har börjat som sagt planerat en flytt både i hjärta och själ..känns inte alls lika främmande längre som det gjorde för en vecka sen....(ganska så lustigt)...kanske beror det just på att jag känner mig bara tom?!
Det senaste året har det verkligen vart skit sunkigt mellan oss...och nu har väl min gräns kommit för vad man ska orka med i ett förhållande och inte....skit kan jag ta..men jag tänker inte sitta och ta oförtjänat skit från någon!
Jag har börjat jobba nu (sommarjobba)...det är riktigt skönt faktiskt om jag ska vara ärlig..får tankarna på annat håll och jag måste lägga fokus på jobbet till 100%..
Träningen har det ju blitt lite si och så med nu när jag jobbar..men har lyckats med att komma i väg alla fall två gånger denna vecka...(skit vad dåligt).men men det är ju som det är!
Förra helgen var jag nere och hälsade på tjejkompisen...(mycket kuligt)..var ute och partade..hmm..trodde ärligt att jag inte kunde få i mig så pass mycket alkohol som jag fick..men kan säga att det var vatten ute som gällde! Men skit kul hade jag...och mådde riktigt bra dagen efter...(förvånad)..
Nåväl..över till det som jag egentligen skulle skriva om just när både hjärtat och själen är så pass slut att det inte går längre...sambon och jag har haft en diskussion här hemma om hur vi ska göra med allt...han har ett krav och det är att jag ska göra mig sams med hans släkt..(orkar inte)..annars kan jag flytta...då finns det inget kvar mellan oss...så att nu känns det bara tomt...jag har börjat leta lägenhet..(tillbaka hem alltså)..för att nu finns det inget kvar...
Han sitter och planerar firmamys som han säger..ber honom då att vi kanske ska prata om hur vi egentligen ska ha det..men ingen verkar vilja ta tag i det problem som finns...
Jag har nu accepterat faktum och har börjat som sagt planerat en flytt både i hjärta och själ..känns inte alls lika främmande längre som det gjorde för en vecka sen....(ganska så lustigt)...kanske beror det just på att jag känner mig bara tom?!
Det senaste året har det verkligen vart skit sunkigt mellan oss...och nu har väl min gräns kommit för vad man ska orka med i ett förhållande och inte....skit kan jag ta..men jag tänker inte sitta och ta oförtjänat skit från någon!
Det är ett år sedan nu
Sitter här och funderar och tänker...och konstaterar att tiden har gått så otroligt fort att det inte är sant...,men samtidigt så är det ett tumult som inte är av denna världen...just nu vill jag bara att det ska ta slut..antigen på det ena eller på det andra sättet.
Det är ett år sedan jag fick det telefonsamtal som kom att ändra hela min och norpans liv totalt inom den närmsta framtiden...trodde att det var ett skämt när jag fick detta samtal..men så var ju inte fallet...(jobbigt)
Jag fick bli en stöttepelare för alla andra runtomkring..men vem fanns där för mig och norpan? När vi behövde prata och bara få vara?...Ingen utan detta har vi burit helt ensamma...(dumt) men är man vrång så är man...men på vems bekostnad? Tyvärr så har det nog blivit så att norpan och hela min omgivning har lidit massor!
Men på något konstigt sätt så har vi plockat upp oss från det svarta hål vi har befunnit oss i..(en bubbla)..och nu börjar vi så smått åter hämta oss och börja komma åter till vardagen..nackdelen är att det känns som om alla vet och tittar snett på oss..(men så är det ju inte). Men det han har orsakat kan jag aldrig förlåta honom för! Känner bara ett stort äckel...ryser i hela kroppen när jag tänker på honom...(idiot)
Men nu ska vi se framåt och inte bakåt! Härifran kan det bara bli bättre och bättre!
Det är ett år sedan jag fick det telefonsamtal som kom att ändra hela min och norpans liv totalt inom den närmsta framtiden...trodde att det var ett skämt när jag fick detta samtal..men så var ju inte fallet...(jobbigt)
Jag fick bli en stöttepelare för alla andra runtomkring..men vem fanns där för mig och norpan? När vi behövde prata och bara få vara?...Ingen utan detta har vi burit helt ensamma...(dumt) men är man vrång så är man...men på vems bekostnad? Tyvärr så har det nog blivit så att norpan och hela min omgivning har lidit massor!
Men på något konstigt sätt så har vi plockat upp oss från det svarta hål vi har befunnit oss i..(en bubbla)..och nu börjar vi så smått åter hämta oss och börja komma åter till vardagen..nackdelen är att det känns som om alla vet och tittar snett på oss..(men så är det ju inte). Men det han har orsakat kan jag aldrig förlåta honom för! Känner bara ett stort äckel...ryser i hela kroppen när jag tänker på honom...(idiot)
Men nu ska vi se framåt och inte bakåt! Härifran kan det bara bli bättre och bättre!
Svartsjukan
Sitter på pendeltåget in till skolan och det slår mig som en stor sten i mitt huvud...prata precis innan med min syster i telefonen...att jag är svartsjuk på den relation som trots allt min syster och mamma har....den är inte bra men den är bättre än mellan mig och min mamma...
Mellan min mamma och mig så är det väldigt inflammerat kan jag säga...det har blivit det nu under de senare åren..mycket på grund över alla dessa turer som har varit med att hon har flyttat från pappa och sen valt att komma tillbaka för en stund...för att sen flytta åter igen....jag är nog den som har svårast att acceptera att det är så här...
Men likt förbannat så saknar jag min mamma..visst är det problem med alkohol..men det är ändå mamma....och jag sitter med hennes barnbarn...det svider i mitt hjärta att det är så här....
Visst är det så att jag kan åka dit...men det kan inte bara vara jag som ska åka dit...intresset måste ju finnas från bådas sidor...Det blir bra en stund och allt är på tipp topp igen...för att ganska så snart gå tillbaka till det inflammerade såret igen..så att nu har jag valt att det är bättre att det är så här än egentligen ingenting...men saknanden är stor...både från min dotters och mitt håll...
Bara för att jag har min familj så är det inte säkert att det är bra..jag kan inte prata med min mamma om allt...för att jag vet inte när hon tänder till och vänder som på en femkrona och blir arg...här handlar det verkligen om att vakta sin tunga så att det inte kommer ut något fel....
Tycker att det är jobbigt att höra när jag ringer hur hon sluddrar på grund av för mycket alkohol....de flesta vet att det finns problem men väljer att blunda...dock tyvärr även jag då...men jag orkar inte kämpa ensam för att det ska bli en vändning....att hon inte kommer i håg att jag har ringt...
Var nog tvungen att ventilera lite tror jag...och som sagt det är min blogg och mina tankar..kanske blev lite djupt och lite konstigt idag..men det står jag för...
Mellan min mamma och mig så är det väldigt inflammerat kan jag säga...det har blivit det nu under de senare åren..mycket på grund över alla dessa turer som har varit med att hon har flyttat från pappa och sen valt att komma tillbaka för en stund...för att sen flytta åter igen....jag är nog den som har svårast att acceptera att det är så här...
Men likt förbannat så saknar jag min mamma..visst är det problem med alkohol..men det är ändå mamma....och jag sitter med hennes barnbarn...det svider i mitt hjärta att det är så här....
Visst är det så att jag kan åka dit...men det kan inte bara vara jag som ska åka dit...intresset måste ju finnas från bådas sidor...Det blir bra en stund och allt är på tipp topp igen...för att ganska så snart gå tillbaka till det inflammerade såret igen..så att nu har jag valt att det är bättre att det är så här än egentligen ingenting...men saknanden är stor...både från min dotters och mitt håll...
Bara för att jag har min familj så är det inte säkert att det är bra..jag kan inte prata med min mamma om allt...för att jag vet inte när hon tänder till och vänder som på en femkrona och blir arg...här handlar det verkligen om att vakta sin tunga så att det inte kommer ut något fel....
Tycker att det är jobbigt att höra när jag ringer hur hon sluddrar på grund av för mycket alkohol....de flesta vet att det finns problem men väljer att blunda...dock tyvärr även jag då...men jag orkar inte kämpa ensam för att det ska bli en vändning....att hon inte kommer i håg att jag har ringt...
Var nog tvungen att ventilera lite tror jag...och som sagt det är min blogg och mina tankar..kanske blev lite djupt och lite konstigt idag..men det står jag för...
