skatansurtant

Fick åter igen höra i dag att jag är så himla stark!
Inte precis vad jag vill höra kanske?
Jag är inte stark....för min del handlar det endast just nu om att överleva.
Att ta sig genom detta på bästa sätt så att ingen blir lidande.

Eller va då lidande?
Det är det väl alla fall några som har blivit och kommer att bli under dessa veckor som är kvar under denna resa.
Från att vara sambo i 5 år och tillsammans i ca 6 år.
Det finns barn med i bilden och det finns så otroligt mycket känslor kvar trots allt.

Men jag är inte beredd på den förnedring som jag redan genomgått tillsammans med sambon/kombon.
Jag öppnade munnen till honom och sa de tre magiska orden och det jag fick tillbaka såra så inne helvete.
Att jag inte är beredd på att utsätta mig för det igen.

Det jag vill påminna om egentligen med detta är nog att jag inte är stark.
Jag är en människa med känslor och behov, även jag har mina svaga punkter.
Detta visa sig i helgen då jag total krascha, då kroppen sa i från att den inte orkade mer.
Jag borde ha lyssnat på de varningssignaler som den skicka ut men dessa valde jag att inte lyssna på alls.
Vilket resulterade i att jag krascha...dock inte psykiskt än så länge..men fysiskt.