skatansurtant

Jag har kommit på det!

Hela förra veckan och hela helgen har gått åt till att fundera på hur det kommer sig att jag känner som jag gör
Det tog en stund och det är alltid jobbigt att behöva gå in i sig själv och gröta upp allt gammalt skit som ligger och skräpar i vissa hörn och delar av sitt liv!

Men i dag kan jag sätta fingret på det!
Känslan av ett misslyckande åter igen är ett faktum.
Jag trodde i min dumma enfald att det skulle hålla denna gång.
Det var ju trots allt verkligen kärlek och inte vilken kärlek som helst.

Utan en sådan där kärlek som man verkligen kan ta på och verkligen känna.
Jag minns än i dag hur det kändes.
Hur underbar den känslan var och hur bra det verkligen var.
Hur lycklig jag var.

Det är ett nederlag och det svider!