skatansurtant

Åter igen är det allt för länge sen som jag skrev...men denna gång som har jag verkligen en ursäkt för det!
Jag har jobbat massor och när jag väl har kommit hem så har både lusten och orken bara runnit ut i sanden..(tyvärr)

Men jag kan säga att jag INTE har mått speciellt bra dessa veckor som har gått! Jag har/hade börjat leta efter en lägenhet och fått ett erbjudande om en. Men tog mig en funderare på om detta var verkligen det jag ville? Visst är det/var det..det senaste året/åren har min sambo inte behandlat mig speciellt snällt...mer som jag har vart en stryk rädd hund..och de stackars få gånger som han visat något så är man tacksam för att man får den uppmärksamheten och fogar sig och får en klapp...
Detta har gjort att jag inte har mått tipp topp utan svävat mellan att lämna eller att stanna kvar...trots allt så finns känslorna där..

I går så fick sambos barns mamma nog och pratade rejält med oss båda två..:) Kändes ungefär som man var 14 igen och man hade gjort något dumt..men detta var nog välbehövligt för oss båda två..dels vägrar sambon att ställa upp så att det finns en möjlighet till att göra mig sams med släkten igen...dels har han behandlat mig som skit! Att inte veta vilket humör han är på när han kommer hem från jobbet..utan man ska tassa på tå..(nej tack)..Men hon tog tag i detta..lyssnade på oss båda två och tog ingens parti alls..(tack)..

Såg att det gått ytterligare en vecka som jag skrev...hmm..men ska försöka sammanfatta veckan som gått så bra som möjligt!

Jag har börjat jobba nu (sommarjobba)...det är riktigt skönt faktiskt om jag ska vara ärlig..får tankarna på annat håll och jag måste lägga fokus på jobbet till 100%..
Träningen har det ju blitt lite si och så med nu när jag jobbar..men har lyckats med att komma i väg alla fall två gånger denna vecka...(skit vad dåligt).men men det är ju som det är!

Förra helgen var jag nere och hälsade på tjejkompisen...(mycket kuligt)..var ute och partade..hmm..trodde ärligt att jag inte kunde få i mig så pass mycket alkohol som jag fick..men kan säga att det var vatten ute som gällde! Men skit kul hade jag...och mådde riktigt bra dagen efter...(förvånad)..

Nåväl..över till det som jag egentligen skulle skriva om just när både hjärtat och själen är så pass slut att det inte går längre...sambon och jag har haft en diskussion här hemma om hur vi ska göra med allt...han har ett krav och det är att jag ska göra mig sams med hans släkt..(orkar inte)..annars kan jag flytta...då finns det inget kvar mellan oss...så att nu känns det bara tomt...jag har börjat leta lägenhet..(tillbaka hem alltså)..för att nu finns det inget kvar...
Han sitter och planerar firmamys som han säger..ber honom då att vi kanske ska prata om hur vi egentligen ska ha det..men ingen verkar vilja ta tag i det problem som finns...
Jag har nu accepterat faktum och har börjat som sagt planerat en flytt både i hjärta och själ..känns inte alls lika främmande längre som det gjorde för en vecka sen....(ganska så lustigt)...kanske beror det just på att jag känner mig bara tom?!
Det senaste året har det verkligen vart skit sunkigt mellan oss...och nu har väl min gräns kommit för vad man ska orka med i ett förhållande och inte....skit kan jag ta..men jag tänker inte sitta och ta oförtjänat skit från någon!

Sitter här och funderar och tänker...och konstaterar att tiden har gått så otroligt fort att det inte är sant...,men samtidigt så är det ett tumult som inte är av denna världen...just nu vill jag bara att det ska ta slut..antigen på det ena eller på det andra sättet.

Det är ett år sedan jag fick det telefonsamtal som kom att ändra hela min och norpans liv totalt inom den närmsta framtiden...trodde att det var ett skämt när jag fick detta samtal..men så var ju inte fallet...(jobbigt)
Jag fick bli en stöttepelare för alla andra runtomkring..men vem fanns där för mig och norpan? När vi behövde prata och bara få vara?...Ingen utan detta har vi burit helt ensamma...(dumt) men är man vrång så är man...men på vems bekostnad? Tyvärr så har det nog blivit så att norpan och hela min omgivning har lidit massor!

Men på något konstigt sätt så har vi plockat upp oss från det svarta hål vi har befunnit oss i..(en bubbla)..och nu börjar vi så smått åter hämta oss och börja komma åter till vardagen..nackdelen är att det känns som om alla vet och tittar snett på oss..(men så är det ju inte). Men det han har orsakat kan jag aldrig förlåta honom för! Känner bara ett stort äckel...ryser i hela kroppen när jag tänker på honom...(idiot)

Men nu ska vi se framåt och inte bakåt! Härifran kan det bara bli bättre och bättre!

Söndag...i dag så kommer sambon hem..(slut på den friden)...Undrar just fall han har fått någon fisk..men det tror jag ju inte..(mohahahah)...elak jag är va?..Men det är straffet för honom för att han kan åka i väg men inte jag..det är alltid ett bekymmer numer när jag ska i väg och göra någonting..(muttrar)..

Idag så tog jag tag i barnens rum...fattar verkligen inte hur mycket skit det kan få plats på en sådan pass minimal yta som de trots allt har inne i deras rum..(en gåta)...jag plockar och plockar..och mer skit kommer det fram...jag fattar det inte..när jag tycker att jag är så pass klar att jag kan dammsuga...går ut för att hämta den...då har det kommit fram mer skit på både golvet och på att jäkla hyllor och lådor...konstaterar att det måste snart ske något drastiskt inne i deras rum..för att så här kan det bara INTE fortsätta!

I går så hade norpan sin första feberfria dag..så att jag tog det beslutet att jag skulle träna...shit vad jag saknat det...det var riktigt skönt att ta ut sig så pass att jag håller på att dö på kuppen..
Så att kan jag inte åka i väg nästa Lörsdag som jag vill...(sur sambo)..så är det jag som åker och tränar Måndag, Tisdag, Torsdag och Lördag....det kan han gott ha!...Även jag behöver i bland barnfri tid..det är inte bara han!