skatansurtant

Söndag och jobb ångesten börjar sakta smyga sig på!

Men helgen har bjudit på både det ena och det andra.
Vet inte fall det är direkt till det positiva direkt.
När alkoholen kommer in så går vettet ur kan man väl säga.

Midsommaren spenderades i hop med gamla bekanta.
Väldigt gamla bekanta om jag säger så.
Men trevligt hade jag alla fall.
Många goa skratt blev det under kvällens gång.

Tyvärr så är det så att när alkoholen kommer in så går all vett ur.
Så att jag gjorde väl bort mig åter igen
Dock inte i mina vänners närhet utan det blev när vi skulle hem framåt kvällskvisten.
Undrar vad jag tänkte på egentligen?
Är det så att jag är så van med att få ett nej att frågan kommer?
Eller är det rent psykologiskt att jag frågar så att jag kan sen säga att det var därför det tog slut eller nåt?
Jag vet ärligt inte.
Men jag grämer mig något fruktansvärt.
Detta måste bli ändring på.

Jobbet är det fortfarande så där på.
Önskar att det kunde komma en vändning snart.
Men det vet jag att det kommer att gö.
Bara att bida sin tid och hoppas på det bästa.
Allt som sker har en mening och förhoppningsvis lär man sig något ur detta.

Det är fortfarande kaos i livet.

Det borde just nu lysa en sådan dära stor röd stoppsignal (som bilarna har)
Det går lixom på "overload".
Jag hoppas på att det kommer en vändning snart.

För att när det är så här så blir jag så himla elak.
Alltså det är groda (läs padda) som hoppar och hoppar ur min mun.
Ju mer jag tänker ju mera elakheter kommer det ur min mun.
Och när dessa elakheter har kommit ut ur min mun så kommer det dåliga samvetet.

Kaos är det överallt just nu känns det som.

Vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på för att det ska bli så rätt som möjligt.
Kaos på jobbet..kaos hemma..

Har en liten prinsessa som "ploppade" ut som en monster i stället för den goa tjejen hon brukar vara.
Det verkar som om sjävaste fan tog henne rent ut sagt.
Hade världens bråk med henne här i Fredags (mindre kul).
Hon skulle sova hos en kompis och det sluta med att hon fick gå hem med en super arg mamma.
Jag hoppas att hon lärt sig en läxa och inte kommer att göra om det.

Den inre balansen är precis lika kaos artad som allt annat just nu.
Vet varken ut eller in.
Och detta löser jag med att åter igen jobba häcken av mig.
Allt för att slippa känna efter och tänka.
Dåligt samvete med det och mot det mesta.
Hur det kommer sig har jag ingen aning om.
Vet bara att jag mår egentligen ganska så dåligt.

Jobbet?
Även där kunde det ha vart bättre än det är just nu.
Vet inte heller där vilket ben jag ska stå på.

Säger bara ett ord FAN!
Det ordet beskriver ganska så bra just nu vad jag känner och tycker om det mesta.

Ser att klockan tickar i väg.

Det är snart dax att kvista i väg till jobbet.
Det är också en del som jag måste ta tag i.
Jag trivs som katten..men att i stort sett ha ont i magen dagligen för att inte veta om det blir som jag tänkt.
Det är inte bra kan meddelas.

Satt nämligen och käka lunch i går med prinsessan.
Bäst som jag sitter där och käkar så tappar jag min smörgås i tallriken och det blir ett sådant där konstigt surr i skallen.
Sedan svartnar det för ögonen och jag håller på att tuppa av.
Prinsessan blev skit rädd...(stackars barn).
Det har att göra med all förbannad stress kring ekonomin som gör att jag går upp till 300.
Svårt att varva ner.
Jag hoppas att det löser sig.
För att så här kan jag inte ha det.
Det går inte..kommer att få magsår på köpet.
Magkatarren har jag redan..men det är ju så att jag inte längtar efter ett blödande magsår direkt.

I dag så kör vi ett helg inlägg

Börjar med Fredag....
Den var jag i Flen på då det skulle planeras en del inför pappas kalas.
Gubben börjar bli till åren och blir/blev 60 i Söndags för att vara mera exakt.
Sedan var det hem och tvätta..(mindre roligt)
Över med prinsessan till pappan.
Sedan i väg för att dricka lite vin...(mums)..ett glas sen däcka jag i sängen.(party prinsessa)

Lördag...den firade vi pappa på.
Regn kallt och mängder av snålblåst..:(
Men trevligt hade vi det alla fall.
Det bjöds på lite sallad och gravad lax..(urk)
Hämtade upp prinsessan också som skulle få den möjligheten att vara med under denna tillställning.
Så i väg och träffa hela tjocka släkten.
Fick väl en del förfrågningar om vem det var jag hade plockat med mig.
Men h*n hade tal förbud så att det var upp till mig att svara...
Vilket jag inte gjorde...(moohahhha)
Men det lyckades de lista ut alla fall..(fan)

Söndag då?
Den spenderades med att titta på flygplan i Linköping.
Mycket trevligt och givande.
Överförväntan måste jag säga.
Fortfarande stum över att alla dessa kolosser har ens en sportmössa att lyfta
Det är inga småsaker som egentligen går i luften.
Utan dessa "småsaker" väger ju för f*n flera ton.
Oftattbart!
Nej mäktigt var det..
Så att får jag förfrågan igen så kommer jag helt klart att haka på.
Mycket trevligt var det.
TACK FÖR ATT JAG FICK DEN MÖJLIGHETEN ATT FÅ VARA MED!

Fasiken!

Jag hade lovat mig själv att jag inte skulle vara argoch bitter när denna separation väl var över.
Men nu jäklar börjar jag smått tvivla på att det verkligen kommer att bli så.
Letar genom min lådor för att jag är bara tvungen att ha min sladd till skrivaren.
Men den är borta...och jag är helt säker på att jag plocka med den när jag packade ner mina datorer.
Men likt förbaskat/ förbannat så är den borta.

Detta resulterar i att jag är tvungen att köpa ny..(fan)
Det var ju inte det som var tanken bakom detta.
Likaså så är det fler saker som är helt "plötsligt" borta och urtagna ur kartongerna.
Denna gång är det inte jag som är skyldig till att vara förvirrad..för att jag vet att jag stoppa ner dessa saker.
Misstänker att det är min "rara" sambo som plockat ur dessa..:(
Men visst fine...jag tänker inte sänka mig till den nivån som han just nu befinner sig på.
Jag är stark och fixar detta.

Mår han bättre av behålla dessa saker så kan han göra det.
Jag kan alltid handla nya....
Men arg är jag på honom och bitter för tillfället.
Dock finns det bättre saker att lägga ner den energin på.

Så där ja!

Nu sitter jag i nya lägenheten och är i detta from med nu en ensamstående mamma.
Det känns lite galet lite apsurpt.
Kan nog egentligen inte sätta ord på vad jag känner tycker och tänker just nu.
Det känns så himla konstigt allting ändå.

Från att ha levt tillsammans med någon så pass länge till att leva ensam.
Det är en jäkla omställning.
Men samtidigt jäkligt underbart att inte behöva trippa på tå.
Det är ett hallelulja moment om något.

I morgon är det dax för skolavslutning på prinsessan.
Dax att göra ett gästbesök i Stockholm.
Ganska okej det med om jag ska vara ärlig.
Nackdelen är att det bara rullar i väg en jäkla massa pengar.
Pengar som jag just nu behöver.

Tidig morgon åter igen.
Även denna gång är det jobb som väntar.
Stackars min lilla prinsessa.

Nåja vad är en bal på slottet?
När vi valde att separerar så bestämde jag mig för att inte bli bitter..aldrig någonsin.
Bitterhet leder endast till att man tycker synd om sig själv och det blir ett självdestruktivt beteende.
Så som sagt.
Jag lovade mig själv att inte falla i det träsk som jag tidigare vandrat i.

Men det är svårt när jag inser att detta tär även på honom.
Men det spelar ingen roll.
Man kan inte bete sig hur som helst bara för att man är sårad..självkänslan fått sig en törn.
Nej vi har fixat det så här långt...kom igen..då fixar vi två jäkla dagar..
Men detta har resulterat i att jag åker i morgon efter att prinsessan slutar skolan.
Orkar inte vara kvar hemma.
Flyttlasset går på Lördag.

Tidig morgon åter igen!

Åter igen så är det tidig morgon och jag sitter vid mitt köksbord och tänker.
Tänker på det mesta..allt mellan himmel och jord.
Tänker på hur min "sambo" beter sig.
Hur arg han är hela tiden, är det så undra på att jag valde att ta upp denna diskussion med honom?
Sen att det är ett gemensamt beslut...det må så vara.
Men trots att det är ett gemensamt beslut så är det alltid någon som vill mer.

Och i detta fallet så var det jag som ville mer.
Trött på att leva där jag måste i stort sett trippa på tå hela tiden.
Trött på att hela tiden vända på saker och ting.
Och nej jag har ALDRIG blivit misshandlad av honom inte en chans.
Men i bland så är det så bara.

I dag ÄNTLIGEN får jag hämta ut min nyckel.
Den ska jag springa i väg och hämta vid 15.00 i dag.
Gissa om jag längtar.
Jobb i dag och i morgon...sedan sista packningen på Fredag..sedan går flyttlasset..(ÄNTLIGEN)

Funderar...

Funderar på hur mycket skit man kan ha?
Tycker att jag packar och packar..men det dyker hela tiden upp mer som bara måste med.
Hur kan det komma sig?
Saker som jag inte ens saknat alls.
Men varför måste det just nu?

Är det inte vid en flytt som det ska rensas saker och det ska öppnas ett nytt kapitel i ens liv?
Är det inte då dax att kasta det som ska kastas?
Men nej det måste med.
Är det inte ett litet själv destruktivt beteende kan man fråga sig?
Att alla minnen måste med i en låda?
För att risken är ju stor att jag kommer att kasta detta alla fall när jag väl har flyttat?
Lite lustigt är det alla fall.