förstår inte varför jag ens går
Nu så var detta utvecklingssamtal gjort och det är över för denna gång!
Ärligt så fattar jag inte ens varför jag går dit egentligen överhuvudtaget..känns så något sätt total tillintetsägande..allt läraren har att säga är bara positivt..visst det är bra...men jag vill även ha det negativa..jag vill att mitt barn ska vara en liten "hulligan" där jag får i bland kämpa med näbbar och klor för att kunna leda henne åt rätt håll.
Det enda som egentligen är något att klaga över är hennes som sagt matematik..men inte ens det är egentligen ett stort problem..utan hon behöver mera självförtroende och mera självsäkerhet så kommer hon att klara detta galant även med matematiken.
Det enda som jag kan klaga på nu är pappans brist på intresse för sin dotter..det enda som existerar i hans huvud är jobbet..(som skulle släppa med det åtgärdsprogram han gått)..jo jo..(in my fucking dreams)..en enda stor självupptagen man det är vad han är.
Men jag hoppas att det en dag kommer att släppa och han vaknar upp och inser vad han har förlorat!
